”Javisst!”
Replikskiftet kommer från Ingmar Bergmans ”Sommarnattens leende” och jag påminns om det när jag ser kulturprogrammet ”Cyklopernas land” i SVT.
I ett inslag skickas reportern Sebastian Nowacki ut till Kristallengalans röda matta för att prata med tv-kändisar, ett uppdrag han axlar på oförskämt möjligaste vis.
Anklagelserna viner. Youtubern och programledaren Mauri ”Mustiga Mauri” Hermansson beskylls för att ha gått fyra varv på röda mattan i syfte att håva in mer uppmärksamhet. ”Robinson”-veteranen Anders Lundin får frågan om han drabbats av den ekonomiska krisen i tv-branschen, men avbryts redan innan han hunnit ge svar. Istället berättar Nowacki att han har pojkvän och tillägger snabbt: ”Nu kan du inte säga något, för då blir det homofob-vibes”.
Vidare berömmer Nowacki "Fördomspodden"-programledare Emil Persson för dennes dyra kostym: ”Men du ... finns den i herrmodell?”. Han får också den tunga SVT-profilen Camilla Kvartoft att säga ”Man kan verkligen älska sin häst”, på en fråga om förbjuden kärlek.
Ett synnerligen Jens Orback-doftande påstående, när det tagits ur kontext.
Allt kulminerar när reportern stoppar skådespelaren Helena Bergström och journalisten Tara Moshizi i en trappa: ”På väg ner till WC ser jag? Jag trodde det här var en drogfri tillställning”.
Inslaget i”Cyklopernas land” är två minuter tv-guld, och uppenbart gjort med humor snarare än genuin elakhet och social inkompetens. Ändå får det mig att längta efter en ingrediens i kulturjournalistiken som känns sorgligt undanskuffad: giftet.
Var finns de roligt elaka tungorna? De intelligenta och stilistiska provokatörerna? Kan det vara så illa att de otrygga anställningarna och katastrofala frilansvillkoren förvandlat landets kulturjournalister till en hord proffstrevliga Linkedin-minglare? Eller drivs alla av samma ängsliga konflikträdsla som jag?
Jo, undantag finns. På Instagram och i podden ”Daddy issues” värnar poddaren och programledaren Julia Frändfors sällan en skalp för ett roligt utbrott eller skämt. SvD:s Björn Werner lyckas ofta med åtminstone halva meningen ”provokativ och intelligent”. Hanna Hellquist visar i ”Eftermiddag i P3” att det visst går att vara otrevlig på värmländska, och har ett ständigt pågående skojbråk med den lika roligt syrliga kollegan Christopher Garplind, som hon konsekvent kallar ”ditt lilla helvete”.
I Dagens ETC finns Kristofer Andersson, som sedan i juni rangordnar varje veckas mest oförtjänta kulturmaktavare, en spalt han själv beskrivit som en ”mobbningslista där jag spyr ut galla över människor jag ogillar.”
Hans strategi är på pappret enkel, men desto svårare att upprätthålla: var lojal mot sanningen. Eller framförallt: var lojal mot en kul formulering. Texten framför allt.
Samma tråkigt präktiga stämning råder i flödet hos alla landets stora kultursidor
Anderssons ovanligt ofjäskiga hållning har bland annat fått honom att kalla den omhuldade författaren och journalisten Andrev Walden för ”pappabloggare” och podden ”Gästabudet” för ett ”konglomerat av tjuriga akademiker", trots att den bland annat består av hans vän, kritikern Lyra Ekström Koli.
Liksom många andra blev jag glad när kroniskt syrefattiga DN Kultur för ett par år sedan fick förstärkning av stjärnskottet Saga Cavallin, som slog sin in i branschen genom att sparka hejvilt uppåt. En välbeprövad Alex Schulman-strategi. Cavallin anklagade bland annat författaren Caroline Ringskog-Ferrada Noli för att ”bara ha en fyrtiårskris”, och undertecknad för att ha en ”barock konstsyn”.
Men den senaste tiden verkar giftet i pennan sinat, och Cavallin har istället skrivit om sina fyra par Prada-skor, lerigt festivalmode och risken att smala kommer att få lägre status i och med Ozempic.
Samma tråkigt präktiga stämning råder i flödet hos alla landets stora kultursidor.
Kanske orkar inte ens Linda Skugge vara en Linda Skugge-figur i längden. Förmodligen är det härligare att vara trevlig och omtyckt istället för att riskera sin plattform. Säkert är att det är psykiskt påfrestande att ha fiender.
Men Linkedin-stämningen i spalterna har ett pris: kulturjournalistiken fylls med konflikträdda och väluppfostrade duktigpettrar.
