På många sätt har Rumi kommit att bli en viktig symbol för det som är queer och muslimskt. Om inte annat, en påminnelse om en tid då homosexualitet i många av de länder med de strängaste straffen var relativt normaliserat. Likt Hafiz och Abu Nuwas, den sistnämnda en poet som levde i Baghdad några århundraden innan Rumi – var det queer, homoerotiskt och har av många tolkats som en hyllning till samkönade relationer. Huruvida poeten Rumi var queer eller inte är fortfarande ett mysterium.
I samband med de senaste årens kulturkrig, som har använt islam som en gigantisk projektionsyta för människors allehanda föreställningar om bakåtsträvande och trångsynta muslimer, har jag kommit att tänka mer på detta. På om det finns något utrymme för hbtqi-muslimer och var de platsar, mellan rasismen och konservativa krafter som gör sitt yttersta för att upprätthålla homofoba värderingar.
Relationen till hbtqi-rättigheter i länder med en muslimsk majoritetskultur har varit komplicerad. Å ena sidan tycks det ha funnits en mer progressiv syn på hbtqi-rättigheter historiskt, där länder som visserligen hade olika former av så kallade sodomilagar inte såg homosexuella relationer som något avvikande i sig. Att hbtqi-rättigheter fått en backlash beror delvis på den europeiska kolonialismen.
1885 införde den brittiska regeringen ett totalförbud mot alla former av ”homosexuellt beteende”. Lagarna skulle bygga på moral och kristna värderingar. En merpart av de länder som idag förbjuder homosexualitet är tidigare brittiska kolonier. Samma gäller de länder som varit franska kolonier, där infördes liknande lagar. Detta, kombinerat med en islamistisk våg under 60- och 70-talet samt konservativa tolkningar av koranen, har fått förödande konsekvenser för många muslimska hbtq-personer i vissa länder.
I ett land som Egypten säger vissa historiker (även om det här råder delade meningar) att man genom tolkningar av forntida konst kan finna mycket som pekar på att människors attityder till homosexualitet i hög grad var positiva.
Idag, enligt Pew Research Centre (2013) ser 95% av egyptierna homosexualitet som något negativt och avvikande. 2001 brände det egyptiska ministeriet exemplar av Abu Nuwas dikter. Trots att det inte finns särskilda lagar som förbjuder homosexualitet i landet är – inte minst genom den senaste regeringens konservativa tolkningar – homosexualitet i viss utsträckning straffbart.
Finns det något utrymme för queer-muslimer? Där samtalet om konservativa och direkt livsfarliga tolkningar kan få existera utan antimuslimska föreställningar. Där det går att ta sig an skrifter utan att nyanserna, komplexiteten och det mångbottnade som är islam försvinner. I längden är islamofobin också ett hot mot hbtqi-rättigheter, den fördummar och förenklar livsviktiga diskussioner. Om samspelet mellan religion och politik. Och mitt i det lever muslimer som inte nödvändigtvis vill kompromissa bort sin religion i sin längtan efter att få leva sitt liv.
Tvärtom har islam för många varit en viktig del i alla aspekter av deras liv, inte minst i kärleken och relationerna.
Den här veckan pågår Pride i bland annat Stockholm. Som tidigare år tänker jag uppmärksamma den med människor i min närhet som tvingas hantera både hbtqi-hat och rasism. Jag tänker samlas med dem, sörja med dem, och fortsatt hålla löftet om att kampen för queersyskon måste, utan kompromisser, vara antirasistisk.
