Han kan mycket väl ha rätt i detta. Vapen kan i vissa lägen rädda liv. Men det betyder inte att utvecklingen av allt mer effektiva vapen bidrar till att allt fler människoliv kan räddas. Än mindre betyder det att all vapenhandel borde släppas fri. Kapprustningen har nämligen sin egen logik, raka motsatsen till den logik som gäller i de avgränsade situationer då ett vapen används för att avbryta ett pågående terrordåd.

Allt detta gäller även för digitala vapen. För det är just så vi måste förstå Pegasus och andra avancerade övervakningstekniker som gör spårlösa inbrott i människors mobiltelefoner för att kunna läsa meddelanden, lyssna på ljud och följa positionen på en karta.

Pegasus har köpts in av länder som Azerbajdzjan, Ungern och Saudiarabien. (Sverige? Vem vet.) Säkerhetstjänster har med dess hjälp spionerat på aktivister, journalister och politiker.

Jag tror inte att det israeliska företaget NSO sticker ut som en värsting i sin bransch. Tvärtom. Dess vd Shalev Hulio berättar för Washington Post om de etiska vägval som företaget gjort. För det första ska de bara ha sålt Pegasus till stater, alltså inte till vilka maffior som helst. Alltid något. För det andra valde de självmant att ansöka om tillstånd för vapenexport från myndigheterna i Israel, även när tekniken inte formellt klassades som ett vapen. Köparna är också sådana stater som på något plan är allierade med Israel. Må vara att flera av dem förföljer, torterar och mördar regimkritiker.

Det finns alldeles säkert företag i denna bransch som är ännu mindre nogräknade än NSO. För en mexikansk knarkkartell med miljardbudget har jag svårt att tänka mig att hela marknaden skulle vara stängd.

Organisationer som Amnesty driver nu kravet på ett globalt moratorium (tillfälligt förbud) mot all handel med spiontekniker av detta slag. Rimligt? Ja. Realistiskt? Nja. Låt mig återkomma till saken i nästa veckas krönika.

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.