BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det slutar med att jag diskar – arg som ett förbannat bihelvete.
Innerst inne gläds jag åt responsen. Ty de är framtiden. De ger sig ut för att "volontära". Polarna på chatten kräver uppslutning.
En chefstjänsteman på regionnivå klagar på bristande effektivitet bland de frivilliga som arbetade dygnet runt under flyktingmottagandet på Malmö Central vid förra årsskiftet. SOM OM?! utropar jag. Hon får medhåll från de andra förvaltningscheferna. Det är nästan omöjligt att göra en utvärdering, menar de unisont, eftersom det är svårt att få tag i dem som agerade på eget initiativ.
När högavlönade myndighetspersoner blir förlamade och sitter paralyserade i sina respektive ergonomiskt utformade skrivbordsstolar när det krisar i samhället är det någon annans fel. Vi vet att "katastrofen" slutade med att gränserna stängdes, asylrätten begränsades och det blev lugnt igen. SOM OM?! Jag dansar fan inte efter Sverigedemokraternas pipa! Det dör fortfarande barn i Medelhavet. Alldeles för många har hoppat av sina uppdrag som fritidspolitiker.
Lugnt, för vem? Vem får betalt för att ta ansvar, utreda, utvärdera?
Det var däremot många som skrek förtvivlat på Malmö Central. När medborgare i civilkuragets tjänst räddar varandra blir det lätt kaos. Flera av nyckelpersonerna på de myndigheter som jag ringde under pågående kris var på utbildning, konferens, kick off eller hade tjänstledigt, inte alla naturligtvis, men oro-väckande många. Avgörande för det goda mottagandet av flyktingarna var – sociala medier, frivilliga och unga människor.
Fick de betalt? Nej. Hade de gjort det igen? Ja. Kommer de att få betalt då? Nej.
Allting kan inte handla om pengar, suckade chefstjänstemannen.
SOM OM?!
Nu har olika kommunala förvaltningar bestämt sig för att samverka med den ideella sektorn eftersom det inte kostar något. Några förslag på att omfördela pengarna, makten och se till att rätt kompetens finns på rätt plats har jag inte sett. Ingen utredning har tillsatts.
Ingvar Carlsson tillkallade en maktutredning 1985 för att "fördjupa kunskaperna om den svenska demokratins villkor, om medborgarnas möjligheter att påverka sina levnads-villkor och om de faktorer som skapar makt".
Snart kommer medieutredningen. Delbetänkandet hade rubriken "Medieborgarna & medierna: en digital värld av rättigheter, skyldigheter – möjligheter och ansvar". Jag kan i skrivande stund inte komma på en mening fylld med fler floskler. Demokratin är hotad när ingen granskar makten. Journalistiken är vingklippt, ringmärkt och satt i en zoologisk park till allmän beskådan.
Sociala medier är en okontrollerad egen kraft, svaret på att gamla maktstrukturer inte arbetat tillräckligt bra med delaktighet och jämlikhet. Det egentliga systemskiftet sker utanför den demokratiska ordningen. En egen mobil, uppkoppling till nätet och en laptop är var mans rättighet. Det representativa demokratin promenerar i kvicksand (med utredningar i pappersformat om vad kvicksand egentligen är för något i fickan).
Jag läser "En kommunallag för framtiden", ett delbetänkande inför en moderniserad kommunallag 2018. Utredaren konstaterar i förordet att makten förskjutits sedan 1992. Medborgarna känner sig inte delaktiga i samhällsbygget.
SOM OM?!
Eftersom kommunerna får allt mer ansvar, krävs också en tydligare kommunallag och fler spetsutbildade tjänstemän. Det behövs också aktiva fritidspolitiker som representerar samhället – unga, kvinnor, människor med utländsk bakgrund. Personligen tycker jag att nonchalans och tystnad ska förbjudas i politiken, men det har inte utretts, än.
Lika lite som jag kan gapa om disken när det passar mig, kan utredare gapa om att fler måste bli delaktiga i samhället när det passar dem. Får de som deltar betalt? Nej. Får de bestämma? Nej.
I Demokratiutredningen från 2016 läser jag ”Låt fler forma framtiden!”. Det står att målet för oss alla är ”en hållbar demokrati som kännetecknas av delaktighet och jämlikt inflytande”. Like. En ny maktutredning föreslås. Smiley. Kan vi bli fler som uttalar oss på sociala medier om makt och vitt, manligt tolkningsföreträde? Absolut!
Kan vi blir fler från gammelmakten som ställer våra platser till förfogande?
Är sociala medier helt enkelt den maktstruktur som gammelmakten inte har makt över?
Kan inte alla utredare samverka för att bli mer effektiva?
Vi andra väntar i vårdköer och tittar upp på den kemikaliegrå himlen och undrar vem fan som har ansvar för att vi inte förgiftas, svälter ihjäl eller dränks i skyfallet.
Cirka 38 000 personer är förtroendevalda kommunpolitiker i Sverige. Tre procent av dem är arvoderade. De andra är bara glada amatörer. 1951 fanns 200 000 förtroendevalda i Sverige. Tre miljoner människor är medlemmar i idrotts-, frilufts- eller kulturföreningar, Röda korset, anhörigföreningar, Bris, miljörörelsen, Greenpeace med flera.
De deltar, samverkar och håller demokratin högt – men får de betalt – nej.
De utreds.
