Jag kommer aldrig att glömma dagen då jag kom in genom skolans dörrar, och min klasskamrat sprang fram till mig och ropade, att våra lappar om mötet med jämställdhetsgruppen blivit saboterade med klotter om mig. Jag gick fram till lappen och läste: "Ida Östensson din jävla feministfitta – raka dig och använd deodorant!". Det var som ett hårt slag i magen, tårkanalerna började fyllas. Jag kommer tydligt ihåg hur jag där och då bestämde mig: ingen jävel ska få knäcka mig. Jag stängde av kranen till tårkanalerna och vände mig om och sa glatt: "Japp, det är jag det! Ida feministfittan Östensson!" Jag valde överlevnadsstrategin: att ta makten över hatet som jag visste skulle fortsätta komma om jag ville förbli trogen mot mig själv. Året var 1998, jag gick i 7:e klass på Skärgårdsskolan i Holmsund. Spice Girls hade något år innan lanserat begreppet "Girl power" och det var läge att skaffa sin första mejladress. Min blev feministfitta@hotmail.com, en del av min nya identitet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Mina tidigare tolv år i livet hade varit kantade av känslan av att inte passa in. Jag tog för mycket plats, jag ville hellre spela fotboll än att leka med barbies och hatade att ta på mig de rosa kläderna som min mamma lade fram åt mig. Det var först i sjunde klass som poletten trillade ner: Det är inte mig det är fel på, det är samhället! Min storebrors flickvän hade gett mig böckerna "Fittstim" och "Under det rosa täcket". Böckerna var starten på min feministiska kamp som fick utvecklas under min högstadie- och gymnasietid. Det var en feministisk guldålder som fick ett drastiskt slut. 2005 släpptes dokumentären "Könskriget". Ni vet, dokumentären med det klassiska citatet "män är djur". Att den blev fälld av Granskningsnämnden för partiskhet glöms ofta bort när den lyfts i dag. Feminismen begravdes näst intill under de kommande åren. Helt plötsligt tog det emot att kalla sig feminist.
I dag befinner vi oss mitt i ett nytt uppsving för feminismen. En feminism som inkluderar fler än den vita medelklassbruden, med andra ord fler än bara sådana som mig. Dagens feministiska rörelse är global och inkluderar allt från 40-talister till tonåringar. Malala från Afghanistan fick Nobels fredspris som 17-åring för sin kamp för flickors rätt till utbildning. En av världens största artister, Beyoncé, står med en fet backdrop med ordet FEMINIST bakom sig. Listan med positiva exempel kan göras lång. Samtidigt ser vi till exempel att abortmotståndsrörelsen växer sig allt starkare och att partier i Sveriges riksdag åter lyfter förslag om att begränsa aborträtten. Därför får vi aldrig ta feminismen för given.
Min bonusdotter är i dag lika gammal som jag var när jag blev feminist och har redan hunnit kalla sig det i flera år. När en kille frågade henne på internet om hon är feminist blev svaret: "Det ska inte ens vara en fråga!". Min bonusdotter har lyckligtvis inte behövt använda ordet "feminstfitta" i sin första mejladress och det är vårt ansvar att generationer efter henne också slipper det.
