VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

Fem år utan att få möjlighet att lära sig språket och lära känna det samhälle som du bor i. Det är lång tid. Och jag har träffat personer som har väntat längre än det också.

Integration är det ord som för många är livsviktigt och som ens framgång och karriär beror på. Men det verkar ha blivit svårare att integrera sig efter den lagförändring från 2011 som innebär att vuxna asylsökande inte kan integrera sig från dag ett utan måste vänta på sitt uppehållstillstånd först. Tanken med den nya lagen var att hushålla med skattepengar men det skapade andra stora kostnader för samhället som kost och logi eller etableringsbidrag efter tillståndet och framför allt några år då ens tid och arbete går till spillo.

Det kan inte värderas i pengar. De extra kostnader och den förspillda tiden kunde minskas med långsiktiga planer. De fem år eller liknande då allt hänger i luften kunde fyllas med integrationsaktiviteter, kurser i kunskaper om samhället och språkkurser i vanliga skolor för nyanlända. Nu måste allt det vänta till efter uppehållstillståndet.

De senaste åren har civilsamhället tagit över statens och myndigheternas ansvar och engagerar sig på olika sätt som integrationsaktiviteter och kurser i vardagssvenska. Detta stora engagemang måste vi alla vara tacksamma för. Men det har också sina brister och går inte att jämföra med statliga och kommunala skolor, på grund av gamla och ouppdaterade material, upphovsrättskydd eller dyra material.

Det går inte heller att garantera en likvärdighet. Integration är ett fint ord som många politiker pratar om dagligen men tycker är andras ansvar. Den kan inte ske på en dag efter uppehållstillståndet, utan det behöver sin tid. Vi behöver integration från första dagen efter ankomsten, inte första dagen efter uppehållstillståndet.