Ja nu är det nytt kvinnofolk i omlopp, jag förstår om det väcker ett starkt obehag men jag lovar att vara varsam (som hulken när han träffar en kattunge, om det nu någonsin hänt). Och så här är ju livets cirkel, plötsligt syns en främmande kvinnas namn och då påbörjas en process på fem-240 månader där man utvärderar henne och ger feedback utan att hon bett om det.

Vad cyniskt skrivet! skriker ni. Men ni vet att det är sant. Den feedback man får som kvinna när man jobbar med att säga och/eller skriva saker är på många sätt fascinerande. Jag har mottagit den under de två år som jag hållit på med att säga saker inför främlingar på scen och i radio. Feedbacken är inte konstruktiv kritik, den är inte nödvändigtvis hatisk, den är bara olika slags tvångsmässiga negativa meddelanden signerade män från alla håll.

De kvinnor jag känner som jobbar med att synas och höras och vara roliga har upprepade gånger fått hälsningar från plågade män som känner ett starkt, otyglat behov av att ge den här typen av feedback. Hälsningar som: ”Du är inte rolig. Har aldrig varit. Ledsen att behöva säga det.”

En ledsen man går till sin dator, tårar av frustration i ögonen. Utmattade händer knappar på tangentbordet, han måste skriva. MÅSTE!! För vad händer om han säger nothing at all? Det vet ingen för det har aldrig hänt. Kanske skulle han försvinna in i ett svart hål. Kanske skulle allt runt om honom visa sig vara en illusion.

Det är ett sorgligt samhällsfenomen, alla de män som är så innerligt ledsna över kvinnors inkompetens och mår dåligt och rider ur existentiell kris efter existentiell kris med endast sitt tangentbord som stöd. Det är så sorgligt att vi måste skaffa en handlingsplan. Den handlingsplanen är självklart att män måste börja skriva dagbok (ni trodde väl inte att jag skrivit allt detta utan att ha en lösning!!!).

Så här fungerar en dagbok: man känner något OERHÖRT STARKT, men som inte är av allmänt intresse. Man kanske har en dålig dag, allt känns meningslöst och man vill skrika att man HATAR den som trängde sig före i busskön. Även om den gjorde det utan att veta om det. Man känner det så starkt! Men i stället för att söka upp den människans mailadress och skriva att den är satans avkomma kanske man skriver det i sin dagbok. Dagboken ska ingen läsa. Att skriva dagbok kan få en att skilja på vad som är relevant för andra att höra och vad som inte är det.

Här lite efterforskningar jag har gjort:

Hur många som skriver taskiga saker på ett tvångsmässigt sätt är män? (100 %)

Hur många av alla som skriver dagbok är män? (0 %)

Källa: Bridget Jones Dagbok samt magkänsla.

Baserat på forskningen som redovisas här ovan står det klart: det är av högsta relevans att män börjar skriva dagbok. Detta för att bespara kvinnor den förvirrande och stressande känslan av att ofrivilligt vara någon arg killes dagbok, samt för att bespara män oförmågan att avgöra vad andra borde få höra.

TACK PÅ FÖRHAND!

MVH,