Stormningen av Kapitolium veckan innan installationen av USA:s nyvalde president Joe Biden chockerade amerikanarna och omvärlden, men de som lyssnat på Trump de senaste fem åren borde inte vara förvånande. I åratal har han mobiliserat och eldat upp sina trupper.

I ett första påtvingat avståndstagande skickade Trump kärlek till terroristerna påtagligt nöjd över vad han åstadkommit.

Politiska ledare runt om i världen fördömde attacken. I Sverige krystade Jimmie Åkesson fram att Trump hanterat valförlusten ovärdigt, men att han ändå varit en bättre president än Biden. 

CNN kallade de som stormat parlamentet för inhemska terrorister. I SVT kallades de för Trump-fans. Det är ganska talande för svensk medias ängslighet inför rasister och fascister – de som hotar demokratin. Om de alls kallas något i dessa dagar så kan det vara regeringskritiska eller på sin höjd invandringskritiska, men oftast kallas de bara Sverigedemokraterna. Kanske är det den förändrade mediebilden av SD det som gjort att Kristersson trodde att SD hade förändrats fast det bara är beskrivningarna av dem som har förändrats. För sanningen är ju att när sossar, moderater och kristdemokrater närmat sig SD:s politik så har SD tagit ytterligare ett steg ut mot sin kant och de andra har följt efter likt barnen som luras efter den flöjtspelande råttfångaren. 

Vi har all anledning att känna oro för vår demokrati om Kristersson och Åkesson får regera ihop. De båda partierna vill exempelvis urholka public service. Åkesson har flera gånger gått till attack mot public service samtidigt som han framhäver betydelsen av så kallad alternativmedia. Inte så konstigt kanske när det är hans kompisar (Kent Ekeroth och Erik Almqvist) som driver dem. 

Som ledamot i Mediestödsnämnden, men också som ledamot i insynsrådet för MUCF, har jag vid flera tillfällen lyft problematiken med att finansiera högerextremister med statliga medel avsedda för att förstärka demokratin när deras syfte är att rasera densamma.

Vid fördelningen av stöd från Mediestödsnämnden utgår nämnden från att de som har anslutit sig till det medieetiska systemet också lever upp till medieetiska reglerna. När detta system upprättades ramlade ansökningar in från de högerextrema medierna Nya Tider, Samhällsnytt, Exakt24 och SwebbTV. Bakom dessa medier hittar vi ledande personer som medverkat i kampanjer att förfölja granskande journalister. Detta borde rimma mycket illa med medieetik kan en tycka… Men Allmänhetens Medieombudsman anser inte att de kan neka dessa att ansluta sig. Och Mediestödsnämnden anser att om de är anslutna till medieetiska systemet så kan en inte neka dem stöd. 

Jag menar att den presumtionen är felaktig utifrån fakta och det skrämmer mig hur fegt samhället agerar och tassar på tå kring fascister. Till saken hör dessutom att den konspirationistiska mediet Newsvoice nekades medel från nämnden då de publicerar innehåll som inte grundar sig på vetenskap eller fakta samt att tidningen fylls med innehåll från skribenter och debattörer utanför det konventionella systemtänkandet. En motivering som också hade kunnat användas gentemot de högerextrema medierna, men då slår ängsligheten till.

Och som om verkligheten inte överträffat dikten tillräckligt många gånger redan så dök Ulf Kristersson upp i ett inlägg från Forum för levande historia, myndigheten som har i uppdrag att bland annat informera om förintelsen, där han gav boktips inför förintelsens minnesdag. Bara dagar efter att han kom ut med att moderaterna vill göra gemensam sak med SD och därmed bröt sitt löfte mot Hédi Fried om att aldrig samarbeta med just SD.

Fascism besegras inte genom tystnad, ängslighet, naivitet. Vi vet redan att när fascismen kommer till makten så kommer den slå sönder oss. Eller med deras egna ord: Give ’em Hell. Seger eller död.

Hotet mot demokratin måste tas på allvar. Vi måste ta deras ord på allvar. De kommer göra som de säger. Och ja, det kan också hända här.