När färjan med det fantasieggande namnet Älvsnabben 4 rundar Stenas Tysklandsfärja och tar sikte på Klippans färjeläge minns jag att det en bit bort, vid Röda sten, finns en liten sandstrand där jag lekte som barn. Då, åren kring 1960, var älven ett oljeförorenat avloppsdike med noll i siktdjup. Sanden var uppblandad med sega svarta oljeklumpar och stranden belamrad med allsköns skräp, burkar med spännande innehåll och varningstexter på främmande språk.
Några år senare besjöng Hisingens Nationalskald Ture Ivar Dahlberg, mer känd som Lord Lajban, älvens djupa förnedring i ”Balladen om Hisingssippiflodens förgrumling”. Musiken lånade han från Jerome Kerns ”Ol man river”:
”Hisingssippi ett avloppsdike,
som ej i Västsverige har sin like.
en massa dynga, som bara flyter till havs.
Smutsigt vatten som bara rinner,
och folk som spolar så fort dom hinner.
En massa dynga som bara flyter till havs.”
Då var det obegripligt att Löfströmska kallbadhuset med hopptorn och simskola kunde hålla öppet ända fram till 1916. Badhuset låg där Göta älvbron har sitt landfäste på Hisingssidan.
I dag när jag går strandpromenaden från Klippan ut mot Nya varvet är den lilla sandstranden vid Röda sten skinande ren. Att jag inte badar där, inte ens i somras när det var så varmt, beror på att jag minns vad som kunde finnas på bottnen. Vattnet duger säkert även om kommunen av hälsoskäl förbjuder bad.
Men kanske är badförbundet i Göta älv på väg att hävas. På kommunstyrelsens uppdrag utreder Stadsledningskontoret förutsättningarna för friluftsbad mitt i stan. Alltså riktiga bad i älven. Bassängen i Frihamnens jubileumspark är fusk med kommunalt dricksvatten.
Grundförutsättningarna finns. Sommaren 2017 undersöktes vattenkvaliteten och befanns tjänlig för bad under 60–80 procent av tiden.
Att vattnet i Göta älv blivit så mycket bättre är resultatet av idogt miljöarbete sedan 70-talet. Då var hoppet om fisk inte stort för metarna på Klippans ångbåtsbrygga. Nu finns det gott om fisk i älven, hela 37 av Sveriges 59 sötvattensarter och mängden syreförbrukande material i vattnet är inte större än i början av 1900-talet. Så när isen ligger och stimmen går till är det bra isfiske i de gamla hamnbassängerna.
Generellt är vattnet bäst längs med Norra älvstranden. Där finns Sannegårdshamnen som kommunens tjänstemän bedömer som lämplig för ett friluftsbad, vilket områdets ungdomar redan upptäckt.
Fortfarande förekommer det att orenat avlopp rinner ut i älven, mest uppströms men också via Kvillebäcken och åarna på fastlandssidan. Det är dock ett mindre problem som går att åtgärda. Värre är rikligt regn. Då orkar dagvattenledningarna inte med utan smutsigt vatten från gator och torg rinner direkt ut i älven. I värsta fall tar dagvattnet även med sig avloppsvatten. Men det finns lösningar.
Köpenhamn har ett mätsystem kopplat till larm som talar om för badsugna köpenhamnare när det är lämpligt att låta bli stadsbaden.
Fungerar det i Köpenhamn borde det fungera även i Göteborg. Annars finns enklare sätt. En skylt med texten att allt badande sker på egen risk samt upplysningen att vattnet kan vara förorenat i samband med rikligt regn torde räcka.
Ett bad i Sannegårdshamnen skulle glädja många, men där finns ingen strand, bara kajer och soldäck.
I Färjenäsparken, med dess enorma gräsmatta, ryms många fler. Dessutom lämpar sig parken för barnfamiljer vilket Sannegården inte gör. Rimligen är också vattenkvaliteten säkrare vid Färjenäs nära hamninloppet än på platser närmare stadscentrum.
Så med stigande förvåning läser jag kommunens handlingar och upptäcker att ingen undersökt eller ens tänkt på Färjenäsparken som badplats. Det tycker jag kommunpolitikerna skall ändra på bums.
