Nyheten rappoterades flitigt även i det fjärran Europa och EU, USA med flera västländer protesterade i ett gemensamt uttalande. ”Banning systems of expressions is not the answer”, skrev man och hänvisade till ”den grundläggande mänskliga rättigheten till fri kommunikation”.

Men hur konsekvent är Väst? Låt oss ta ett jämförbart exempel i Europa. Ukraina blockerar sedan 2017 en rad ryska sajter, däribland VK (VKontakte) som är den ryskspråkiga världens motsvarighet till Facebook. VK kontrolleras i slutänden av Alisjer Usmanov, en av Rysslands rikaste män, som givetvis står nära Vladimir Putin. Ukrainas regering menar att VK dels främjar rysk propaganda, dels låter rysk säkerhetstjänst ta del av data. Detta är fullt möjligt, rentav troligt. Men knappast unikt för VK. Motsvarande gäller även för de stora sociala medietjänster som har sin bas i Kina eller USA.

År 2014 invaderades Ukraina av Ryssland. Under krigets tre första år var hela 75 procent av ukrainarna aktiva på VK. Endast tio procent använde Facebook. Efter att VK blockerades har förhållandet kastats om och Facebook är nu det största sociala mediet i Ukraina.

Men 20–30 procent av befolkningen har förblivit aktiva VK-användare. De väljer alltså att kringgå blockeringen, vilket kan göras med enkla medel. Många av dessa är med i VK-grupper som tar tydlig ställning i konflikten – antingen för Ryssland eller för Ukraina. Även ukrainska patrioter väljer alltså att kringgå Ukrainas nätfilter för att kunna vara aktiva på den Rysslands­kontrollerade sajten. Det visar en ny studie av medieforskarna Aleksandra Urman och Mykola Machortych.

Bara en tredjedel av ukrainarna instämmer i att VK-blockeringen är nödvändig för att främja landets intressen. Men till skillnad från fallet Nigeria har EU ännu inte protesterat mot inskränkningen av internet i Ukraina. 

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.