Nu tänds ljusen och hoppet.

Nej, jag tänker inte på att det har blivit december och att varje dag är ett steg närmare julklappar och Kalle Anka. Jag tänker på det faktum att de allmännyttiga bostadsbolagen i Stockholm från och med årsskiftet tar bort inkomstkraven för alla som söker en lägenhet.

I stället för att du ska behöva tjäna tre gånger årshyran för att få hyra en bostad kommer det från januari att räcka med att du har motsvarande existensminimum över när hyran är betald. Alltså 4 680 kronor för ensamstående, 7 732 för den som delar med en annan vuxen.

Det är en enorm och välkommen förändring. Den visar på vilken skillnad det är på rödgrönrosa versus blå politik.

För som det är i dag räcker det inte med en okej månadslön för att ha råd att hyra. I alla fall inte om du är ensamstående, låginkomsttagare, arbetslös eller har skulder – då får du inte ens söka majoriteten av de lägenheter som utannonseras genom bostadsförmedlingen. Har du dessutom barn diskvalificeras du av privata hyresvärdar som har maxgräns på hur många som får bo i en lägenhet.

Men att ta bort inkomstkraven löser inte alla problem. Hyrorna, i nyproduktion eller i stambytta hus, kommer fortfarande att vara för höga för vanligt folk. Bostadsbristen kommer fortfarande att existera. Kötiden kommer fortfarande vara för lång för den som är i akut behov av en bostad. Men det är ett steg på vägen.

Jag hoppas att steget följs av att bostadsvärdarna också blir bättre på att planera för renoveringar och låter hyresgästernas pengar stanna i bolagen. Så slipper vi chockhöjda hyror vid stambyten, så har vi råd att bo kvar.

Nu vågar jag, tillsammans med många andra, börja drömma om en framtid där vi har råd – och möjlighet – att ge våra barn varsitt rum, i stället för att klämma in oss i ettor.