Samtidigt har Japan världens lägsta födelsetal. Befolkningen krymper i rasande takt, eftersom invandringen dessutom är så låg. 2011 överskred försäljningen av inkontinensblöjor för äldre för första gången försäljningen av barnblöjor.

Tendensen är egentligen inte ny. Medier har rapporterat i flera år om män som föredrar att isolera sig i en autoerotisk ungkarstillvaro med anime, porr och leksaker i stället för att dejta. Parallellt blir kvinnor allt mer intresserade av att göra karriär, samtidigt som de extremt konservativa könsrollerna lever kvar i hem och på arbetsplatser. För många kvinnor tar karriären stopp omedelbart när de skaffar barn.

Abigail Haworth möter i sitt reportage en rad unga människor som väljer bort relationer, och som verkar trivas med det. Alla med förklaringar om att förhållanden och familj är för besvärliga i det japanska samhället. Bostäderna är för dyra. Arbetsmarknaden är för dålig.

Det talas om ett ”celibatsyndrom”, och kanske är det inte så konstigt. För en generation som upplevt hur föräldrarna sitter fast i förstelnade könsroller, där pappa arbetar 14-timmarsdagar och mamma är fast i hemmet med krossade drömmar, blir ett liv som singel också ett uppror.

Även i Sverige har barnafödandet sjunkit stadigt de senaste decennierna. Och även här går det att se kopplingar mellan arbetsklimat och minskande nativitet. I antologin Skitliv, som kom ut förra året, berättar sjuksköterskan Torun Carrfors om hur hon upplever det som omöjligt att skaffa barn i hennes yrke, som präglas av osäkra ­anställningar och inhopp på obekväma och oförutsägbara arbetstider. ”Ni får gärna begära mycket av oss i vården. Men kom inte och kräv att vi ska leva barnlösa” skriver hon.

Både i Tokyo och Stockholm blir det sorgligt nog en mer genomförbar uppoffring att avstå från relationer eller föräldraskap än att förändra eller ställa sig utanför ett sjukt arbetssamhälle.