Jag är skeptisk till den bilden. Podemos, Europas kanske mest framgångsrika vänsterrörelse nu, bygger mycket av sina framgångar på hur de lyckats mobilisera genom sociala medier. Detsamma kan sägas om Bernie Sanders. Det är inte sociala medier som är problemet (de är ett redskap), däremot förslösas möjligheten att ena kamp om det som redskapet används till är att reagera på det som skrivs i borgerliga medier. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det finns snart sagt inte en fråga som inte "vänstern" (i bestämd form singular) får springa gatlopp för. På 1970-talet fanns ett skämt som gick "vänstern växer genom celldelning". Som beskrivning av svårigheten att skapa enighet i kamp när så många vänstergrupper präglades av dogmatiskt tänkande, rivalitet och sekterism är det träffande. Men liknande splittring förekommer även i dag, och de flesta hittar olika syndabockar, vanligast är att de som företräder motsatta hållningar än en själv är splittrarna. 

Jag skulle lägga till en rad saker utöver organisationer och rörelsers egna strukturer. Att rasism, sexism, homofobi och annat bigott verkar splittrande är väl sedan gammalt, men även tanken om absolut konsensus om hur de sakerna ska bekämpas är splittrande. Framför allt finns det en fara med att tro att uppfostran snarare än aktivitet löser problemen, eftersom det gör majoriteten till elever och ett fåtal till lärare. 

Men det ojämförligt största problemet som leder till splittring är att vänstern, antirasismen, feminismen – både partier och aktivister – diskuterar utifrån den agenda som formuleras i borgerliga tidningar. Varenda fråga där det finns olika åsikter till vänster presenteras för att framställa vänstern som splittrad (och opålitlig, eller i partiernas fall, regeringsodugliga). 

Vänstern måste klara av att framhäva det man är enig om, och enas om att vara oeniga i vissa saker. Att acceptera mångfald och pluralism. Liberaler (som i ord menar att folk får göra som de vill) gillrar fällan "hur ska ni ha det?" – och vänstergrupper sväljer betet. Arbetarrörelsen, miljörörelsen, vänstern och feminismen har varit oense om allt mellan himmel och jord – om deltagande i krig, om rusdrycker, om almträden i Kungsträdgården, om löntagarfonder, om basinkomst, om möjlighet till separata utrymmen på kommunala bad. Expressenskribenten Anna Dahlberg lyckades sätta någon sorts rekord i en krönika nyss ("Väst går under och vänstern spelar med", Expressen, 11 juni). Hon listar problem efter problem som högern står för, Brexit (Ukip i Storbritannien), Donald Trump (högerns kandidat), "och ett EU som knäar under kriser och högerpopulism". Vad är vinkeln? Inte att högerns politik utgör ett problem. Nej, vänstern. Det är som ett parodiskt exempel på vad hegemoni är: när till och med de krafter som försvarar systemet från höger inte ses som ansvariga, utan en vänster som till exempel motsätter sig TTIP-avtalet. Att Jeremy Corbyn inte ens stöder Brexit nämner hon inte ens.

Att bara svara på de frågor motståndarna vill och inte driva de frågor man själv vill få upp på agendan är ett recept på nederlag. Hela vitsen med borgerliga tankesmedjor är att vinna striden om vilka frågor som ska upp på dagordningen. Av samma skäl var utförsäljningen av arbetarpressen ett politiskt självskadebeteende från arbetarrörelsen. Kapitalets partier behöver inte vara eniga i varje symbolpolitisk fråga (de har varit oense i allt från Natomedlemskap, kärnkraft, hbtq-frågor, föräldraledighet, avveckling av försvarförband och mer därtill), de behöver bara se till att motståndet är splittrat. För vänstern handlar det inte bara om att svara eller inte svara på allt som medier ropar efter. Vänstern behöver 1) sina egna kanaler och sätta agenda själva och 2) lära sig att det går att kämpa tillsammans även när man är oense. Enighet i kamp kräver inte enighet i varje sakfråga – det går utmärkt att samarbeta trots att man inte håller med varandra i mycket. Om man fokuserar på praktiken.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.