Roland Johansson: En väl gömd historia

Den västliga brisen krusar vattenytan som ibland skuggas av de sommarmoln den för med sig. Hamninloppet ligger för våra fötter. En viktig plats alltsedan medeltiden då båtfolk (fiskare och krigare) hälsades farväl eller välkomnades från Syltenberget. I dag är det mer en bortglömd oas mellan industriområden.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Norrköping har sina pärlor. Vi bor i Oxelbergen och är hängivna flanörer. En klar favorit här i krokarna är Sylten. Här kan vi följa årstidernas växlingar från vita vinterlandskap via vårblommor, sommargrönska och skördehöst. Det finns en bänk på höjden med utsikt över hamninloppet. Här smakar ett halvt äpple gott tillsammans med en stunds vila.

På vägen dit passerar vi kommunens växthus där Norrköpings sommarutsmyckning drivs upp. Med lite tur kan man få del av ett visst överskott av lökväxter som delas ut till dem som hittar hit i rätt tid. Mitt emot växthusen finns en häck där småfåglar kvittrande välkomnar oss under senvintern. Den branta backen leder fram till den grind som för oss in i naturskyddsområdet.

Det första vi ser är en skylt med en pil som säger ”Naturstig 800 meter”. Men vår slutsats är att pilen pekar åt fel håll. För om vi följer pilen kommer vi upp till en betongplatta som var en del av den konst- och industriutställning som gick av stapeln 1906. Mer än 100 år och två världskrig har passerat sedan dess. Mycket hände i Norrköping som en följd av utställningen. Det byggdes hotell och andra byggnader. Spårvägen byggdes ut med en tillfällig linje till Sylten. En modern och vacker stad skulle välkomna besökarna.

Trotsas däremot pilens uppmaning leds vi in i ett vackert naturområde med fårhagar, biodling och träd. I början av stigen ligger en övergiven sommarstuga där taket håller på att rasa in, en skönhetsfläck i den vackra omgivningen. Vandringen går vidare till bänken på höjden. Här väljer vi antingen en utsikt över staden eller hamninloppet och Kolmården. 

Hamninloppet är i dag väl trafikerat med lastfartyg. Det behövs inte längre folk på berget för att ha kontroll på vilka som anländer eller lämnar Norrköping. Modern teknik har sedan länge ersatt detta. Själv känner jag historiens vingslag och en samhörighet med de människor som under långa tider betraktat Bråviken från Syltenberget.