Träff med fotbollskillar, tio år, strax utanför Örebro. Vi är precis klara med kvällens Locker room talk som haft rubriken: ’’Säga ifrån med rollspel’’. Det är pass nummer fem i ordningen som sträcker sig upp till åtta, den här gången med fokus på att ge tydliga alternativ.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Vi kollar på en kort film om hur snack kan låta i omklädningsrummet. Grabbarna i filmen vågar inte ifrågasätta när någon i laget häver ur sig oschyssta kommentarer. Vi väljer ut en av scenerna och uppgiften blir att i olika grupper, med hjälp av rollspel, visa hur man skulle kunna ha sagt ifrån utan att för den sakens skull vara våldsam eller aggressiv. Det handlar om att sluta dumförklara, att själv vilja förstå och få den andre att vilja förstå det man själv säger.
Omklädningsrummet ser ut som många av de omklädningsrum där vi har haft våra sessions de senaste åtta månaderna. Det blir inte minst påtagligt i dag, efter att ha besökt över 70 klubbar, att den svenska modellen av ett omklädningsrum består av gråvitt golv, klotter på vita eller röda tegelväggar, bruna ’’omklädningsrummet på högstadiet’’-bänkar matchat med krokar eller plåtskåp. Ibland hinner vi fundera över varför man inte gör omklädningsrummen till en mer personlig plats. Enkla detaljer skulle kunna bidra till ett mer öppet klimat.
Innan killarna går ner till fotbollsplanen öppnar vi som vanligt för frågor kring dagens pass. Det blir tydligt i de sista samtalen, som handlar om egna reflektioner, att det händer någonting i deras tankebanor. En av dem kommer fram till oss och frågar: ’’när någonting är jobbigt hemma brukar mamma gråta och pappa bli arg, varför är det så?’’.
Vi diskuterar frågan tillsammans, som både belyser de samhällsstrukturer vi aktivt jobbar för att förändra och som också är den vanligaste frågan vi får när vi är ute och föreläser. Det dyker ofta upp liknande frågor efter att vi har jobbat med en grupp under en längre tid. Ett regelbundet arbete där vi träffas en gång veckan. Killarna i lagen får möjlighet att börja tänka över sina egna och andras beteenden. Det är också därför vi har valt att köra våra talks i kortare sessions, 15 minuter för att vara mer exakt, vid flera tillfällen i stället för att föreläsa i två timmar för att sen inte komma tillbaka. Hade det varit så enkelt att bygga på ett tankesätt hade vi definitivt inte gått i skolan i flera år. Det kräver tålamod och långsiktiga mål, men för att det ska vara möjligt är det också viktigt att ha låga trösklar som ingång.
Mitt i diskussionen kommer tränaren in, avbryter ödmjukt samtalet och påminner oss om att uppvärmningen inför matchen börjar om fem minuter. Laget springer ut på plan och lämnar ett nytt omklädningsrum. Tillsammans har vi plötsligt skapat en plats där vi kan prata jämställdhet och känslor. Ett omklädningsrum där vi kan ställa frågor vi har funderat över, men som inte har haft en plats att diskuteras. En helt ny plattform som inte har funnits tidigare.
Rogerio Silva & Shanga Aziz
Arbetar för jämställdhet genom UF-företaget Locker room talk
