Hur har jag räknat fram denna anmärkningsvärda siffra? Jo, så här: Några hundratusen svenskar är födda med den röda hårfärgen, i nyanser från morot till kastanj. Därtill har flera hundratusen svenskar valt att själva färga sitt hår rött, ofta med henna. En del som nu är skalliga eller har rakat huvud kan antas ha varit/kommer att bli rödhåriga, om håret skulle växa ut igen. Och kvalificerade skattningar har gjorts av de hårfärger som döljer sig under tättslutande vintermössor/badmössor och hijaber.
Jag har alltså använt liknande räknesätt som Moderaterna och Anna Kinberg Batra, när de kommit fram till att en miljon svenskar är bidragsberoende och i utanförskap. Det vill säga, man slår ihop alla svenskar som är arbetslösa med folk som denna vecka vabbar, med rullstolsburna, med studerande och folk med vinterkräksjuka och några till till en grupp som kallas ”bidragsberoende”. Denna räkneoperation används sedan för att bevisa att lönerna måste sänkas och ”enkla jobb”, det vill säga låglönejobb, måste inrättas.
Man kunde med samma rätt krävt tvångsblondering av alla i det frisyrmässiga utanförskapet.
Den enda tydliga slutsats man kan dra är att Kinberg Batra antingen a) trodde på det hon sa, vilket gör henne dummare än till och med en storstadsbo borde få vara – eller att hon 2) medvetet försökte manipulera sina åhörare, vilket inte heller är smickrande.
Hon har många föregångare och kollegor i manipulerandet. Kommer ni ihåg när nationalekonomen Bo Södersten indelade människors arbete i ”närande” och ”tärande”? Att producera kärnkraftsavfall och fylla våra hav med plastskräp var närande. Att vårda sjuka och barn var tärande och borde begränsas. (Han tycks inte ha reflekterat över att nationalekonomer enligt hans egen definition hörde till de tärande…)
Ibland drömmer jag om ett Helvete där människor efter sitt frånfälle får uppleva konsekvenserna av sina handlingar och av den propaganda de spritt. Där har SD en alldeles egen avdelning.
Mest problem har jag nämligen just nu med de landsförrädare som under den ironiska beteckningen ”Sverigevänner” ägnar sin fulla digitala kraft åt att förtala Sverige och svärta ner ett tidigare gott rykte efter bästa förmåga. En ledande figur i branschen är förstås Kent Ekeroth, som är stående inslag i RT, rysk desinformationskanal. Där förtalar han det land som tagit emot hans mor och sprider antisvensk propaganda av grövsta slag. Man frestas naturligtvis att tvångsblondera honom, eller att ryta åt honom det som Sverigedemokrater i allmänhet brukar kasta i ansiktet på invandrare: ”Så varför flyttar du inte tillbaka till mammas hemland, om det nu är så illa här?”
Det är magstarkt att höra SD uttala sig om den upplevda otryggheten i Sverige, när det är deras eget husorgan Avpixlat som i åratal spritt förtal och skrämselpropaganda helt okontrollerat. Och den propagandan har naturligtvis inte stannat i deras sajt på nätet utan delats, skvallrats vidare, tillåtits att verka som ett långsamt gift, tills kvinnor i nog så trygga områden inte törs gå ut kvällstid. Tills ”invandrare” blivit ett hatbegrepp där kvinnor och barn som flytt från krig och bomber blandas ihop med maffiabossar och IS-krigare.
(Å, att få höra Avpixlatredaktionens vrål när de kajkar omkring i sjön av brinnande svavel.)
Varför håller inte Folk och försvar en Sälenkonferens om landsförrädare som med egen politisk agenda och i Putins ledband sprider falska rykten som splittrar Europa och underminerar Sveriges säkerhet?
Varför diskuterar ingen att den parlamentariska demokratin som styrelseskick dog, i det ögonblick SD lurade sej in i riksdagen utan att i förväg meddela vilket block de skulle komma att stöda? Kommer väljarna att gå på samma mina i nästa val – rösta SD utan att veta om de då stöder en extrem högerregering eller en vanlig mix av intressen som balanseras mot varandra?
Ack, om de ändå befann sig i nationellt utanförskap – det vill säga någon helt annanstans.
