Krönika: En kort sammanfattning av mitt liv

Mitt namn är Hossein Hosseini, jag har två systrar och en bror. Jag föddes 1998 i Iran av föräldrar som kommer från Afghanistan. Livet i Iran var svårt, där finns ingen skola för oss barn och om jag skulle bli stoppad av polisen var risken stor att bli utvisad till Afghanistan eftersom Iran skickar barn som är över tio år tillbaka till Afghanistan, med eller utan sina föräldrar. Min pappa blev tagen i Iran av polisen och återsänd till Afghanistan när jag var cirka nio år och efter det så tappade jag och familjen kontakten med honom. 

När jag var runt tolv lämnade jag Irans huvudstad, Teheran, som har över åtta miljoner invånare. De persiska människorna som bodde där var inte bra mot afghaner. Jag kände att i Iran hade jag ingen framtid eftersom att jag inte fick studera eller hade några andra möjligheter till en trygg framtid, vilket jag och min mamma önskade mig. 

Min resa började i Iran via en människosmugglare och första biten var i en liten taxi, sammanlagt så blev det två eller tre olika bilbyten mellan Iran och Grekland för att lura gränspoliserna.  

Livet i Grekland var inte lätt, jag bodde på gatan eller i parker, jag bodde under broar och där det fanns skydd mot vädrets makter. I Grekland lärde jag känna lite nya människor, jag fick en ny vän som hjälpte mig genom att beskriva hur jag skulle ta mig genom Europa.

Efter cirka åtta månader i Grekland bestämde jag och min kompis att vi skulle bege oss ut i Europa till ett bättre liv. Resan gick med lastbil och tåg. Någonstans i Europa tappade jag bort min allra bästa kompis som lärt mig så mycket på vår resa tillsammans, han lärde mig lite engelska och andra trix för att överleva. 

När jag kom till Stockholm sökte jag upp polisen och de hjälpte mig direkt genom att skaffa ett tillfälligt boende i Märsta. Redan efter en vecka så gick min resa vidare till Hällefors där jag bor i dag. Boendet och min gode man hjälpte mig omgående med min nya skolgång som var något helt nytt för mig. Jag fick permanent uppehållstillstånd av Migrationsverket, när det var vinter.  På mitt nya boende här i Hällefors hittade jag mig själv och min konstnärliga ådra inom måleriet, dansen och teaterprojektet, Bergslagsdansen. 2014 fick jag ta emot ett stipendium, i Formens Hus i Hällefors, för det jag skapat på min fritid.

Här i Hällefors tänker jag skapa mig en framtid, här har jag möjlighet att studera och bli det jag önskar. Här kan jag leva och bo, jag kan skapa genom min konst, min dans och genom teatern vilket jag inte hade möjlighet till i Iran. 

På mitt rum på boendet har jag min fristad, här inreder jag som jag själv önskar med min konst, mitt stora akvarium och mitt stora träd som är klätt med burkar och troll. Jag prioriterar inte teknisk utrustning vilket i dag har lett till en superdålig mobil eftersom jag hellre lägger pengarna på konst, mobilen gör som den själv vill men detta är mer komiskt än ett problem tycker jag. Via den konst jag i dag skapar kan jag uttrycka mina känslor och detta är för mig mitt andrum.

Här i Sverige kan jag öppet visa mig som den jag är även genom de kläder jag bär, jag älskar hiphop-stilen men även punkstilen. Min svaghet är snygga t-shirts i stor storlek med stora tryck. 

Min framtid i Sverige ser ljus ut, jag har mina drömmar om vad jag vill bli, något jag drömt om är till exempel konstnär eller varför inte byggare, byggmålare eller lastbils- eller tågchaufför. 

Just nu studerar jag på grundskolan och tycker det är jättebra, jag har många vänner och jättebra lärare.