Eller den äldre kvinnan med hunden som uppmanar alla att inte ta emot flygbladen. Jag läser Punkt 1. ”Repatriering av merparten av alla som inte är etniska nordeeuropéer eller närbesläktade folkslag ska inledas så fort som möjligt. På humanast möjliga vis ska de återsändas till sina respektive hemländer eller närområden till dessa.”

Det är inte första gången de har tillstånd att demonstrera och återigen undrar jag; Varför räknas inte detta som hets mot folkgrupp? Är det för att det inbegriper hets mot mer än en folkgrupp? För visst måste det vara ”hets” att uppmana att ta ifrån någon dess medborgarskap på grund av hudfärg och tvångsutvisa personen dit delar av hens släkt kommer ifrån? Men det tycker tydligen inte de som tolkar våra lagar, för där går hårt arbetande poliser, flera av dem mörkhyade. De får folk att backa undan för att fanan ska kunna fladdra fritt och synligt över Avenyn.

Det är i kriser man ser vad folk går för, vilka som börjar sparka nedåt. Det är när man sitter i båten som människors rätta styrka visar sig. Graden på kris, framför allt i Sverige, kan diskuteras. Men att världen är i gungning står helt klart, med alternativa medier som pumpar ut grova lögner för att få klick. En världsledare av samma kaliber som Bert Karlsson, men som i stället för flumeride kör ”grab them by the pussy”.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Om man förenklar alltihop verkar det finnas två sätt att förhålla sig till denna ”kris” här i Sverige. Antingen lyssnar en på beprövad kunskap och forskning och inser att det som bygger ett samhälle är mångfald, eller så tar man till känslorna, som flera mediala namn har gjort på sistone – och då skylls alla problem på invandringen. Det verkar inte räcka för dem att vi i stort sett redan stängt gränserna, att folk dör i krig med sina barn i famnen. Eller att vi utvisar människor som redan är en del av vårt samhälle. Tyckarna fortsätter att skrika som om de själva satt i livbåten och hade ont om plats. Allt är någon annans fel, pk-människorna, naiva vänsterfolk, gammelmedierna. De anser sig själva vara sanningssägarna.

Det pratas om allt våld som sker i segregerade förorter, men aldrig om de invandrare som dagligen städar, kör bussen, tunnelbanan, eller sköter våra gamla och barn. De som går upp klockan fem på morgonen och hämtar sina barn vid sju på kvällen. De som bidrar till att Sverige fungerar. Det är de människorna vi sviker dubbelt, både genom att misstänkliggöra dem som förövare och sedan även svika när samhällets resurser uteblir till deras bostadsområden. 

Jag har under vintern skrivit och regisserat en pjäs med namnet #vitamänvåldtar, för jag är trött på snedvridningen och myten om att det bara är invandrarmän som våldtar.

När pressmeddelandet gick ut smattrade arga vita män över internet om hur de skulle göra lampskärmar av mig, stena och våldta mig. På bara ett par dagar var diskussionen uppe i sjuttio sidor på en av sajterna. I Nordfronts kommentarsfält la dom ut mitt telefonnummer och var jag bodde och skrev att jag förtjänade att våldtas och uppmanade att ringa id-skyddat till mig. Det var en medveten del av verket, men jag blev chockad över hur illa ställt det var, hur lite utrymme en vit kvinna får ta innan hon hotas med våld. Jag vågar inte ens tänka på hur lite utrymme en svart kvinna får … 

Vita män som grupp är så ovana att ens benämnas, på samma sätt som det dagligen pratas om människor som inte är normen. ”Kvinnor”, ”Latinos”, ”Finnar”, ”invandrare” och så vidare. Hade min pjäs hetat #vitakvinnormördar hade kvinnorna inte mordhotat mig utan köat och köpt biljetter. 

Det finns en medfödd självklarhet, för en del vita män att ha makt, och när de sen blir maktlösa, orättvist behandlade av ekonomiska klyftor så löper dom amok – nedåt, trots att dom är med om det som andra grupper är med om till vardags. 

I min värld finns det också parallellsamhällen. De består av bleka hatare som sitter missnöjda framför sina datorer hela nätterna och hatar, sprider lögner och hyllar våld. Drömmer om ett Sverige utan några färger. Oavsett hur många dom är till antalet så hotar dom vår demokrati i grunden, eftersom dom tillåts skrika med megafoner utan avsändare.

Och just våldtäkter är ett av deras känsligaste ämnen. Plötsligt är dom feminister som ska skydda kvinnor från våldtäktsmän. Det handlar snarare om att de är engagerade i våld mot muslimska män, i stället för att ta tag i sitt eget grabbgäng och prata om hur dom beter sig mot kvinnor. 

Jag förstår att det måste vara en lättnad att slippa ansvaret för att svenska män fortfarande våldtar och misshandlar kvinnor precis som de gjort i alla tider men jag garanterar att det löser vi inte med ”repatriering”. Bara ordet är ju obegripligt.