BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Någon antog att han skulle svara undanglidande för att inte skrämma bort potentiella väljare. Någon annan förutsatte att han skulle markera kraftigt mot ett flygförbud för att inte stöta sig med näringslivet. Jag trodde att han skulle svara som Robert Redford gjorde när han var på förslag för huvudrollen i ”Mandomsprovet”. Då berättade regissören Mike Nichols för den unge, extremt fotogeniske Robert Redford att filmen handlar om en kille som inte fått ligga. ”Vad menar du?” sa Robert Redford.

Likadant skulle Stefan Löfven svara. Han skulle inte förstå själva frågan.

Att vilja strypa flygtrafik med tillhörande konsekvenser för klimatet är 2017 en extrem åsikt. En extremistisk åsikt. En skäggig-man-med-plakat-som-står-med-en-liten-dregelsträng-i-mungipan-och-mässar-på-en-ölback-i-ett-hörn-av-parken-åsikt. En åsikt för dårar som inte inser hur viktigt flyget är för finansmarknaden och diplomatin och stressade medelklassfamiljer som har rätt till två veckors avkoppling efter att ha försummat sina barn för bostadsrättens och BNP:s skull.

Trots att vi alla vet att flyget är förödande för barnbarnens framtid så finns det inte på kartan att det bör begränsas. Vi har, som samhälle och som individer, lärt oss att det är vår rätt att flyga. Att inskränka den rätten är att tulla på vår valfrihet. Valfriheten har blivit en rättighet höjd över alla andra rättigheter.

Vi kan inte förbjuda bönder att spruta gift på grödorna eftersom det skulle innebära begränsningar för handlarna som vill sälja billiga grönsaker. Vi kan inte förbjuda tillverkningen av leksakspickadoller i plast eftersom det skulle innebära begränsningar för alla de som går runt och känner att en plastpickadoll är det som skulle ge deras liv en extra dimension och mening.

Vi kan aldrig förbjuda folk att köpa det de vill ha och handlare att sälja det de vill sälja eftersom det då genast skulle bli exakt som i Sovjetunionen. Steget från att inskärpa utsläpp för planetens skull till att hänga dissidenter i pianotråd är försvinnande kort. Det har borgerliga tyckare länge hävdat och det är de som äger problemformuleringsinitiativet.

Valfriheten har blivit en så självklar rättighet i livets alla skeden att vi alla sätter oss på bakhasorna varje gång vi inte får en valmöjlighet. I Västernorrlands län har de som anlitar hemtjänsten börjat välja bort personal med invandrarbakgrund – och administratörerna har låtit dem göra det. För vi måste få välja. 

Vi har inte bara rätten att få hjälp med det praktiska på ålderns höst, vi har också rätten att välja vem som ska tömma vår stomipåse. Får jag inte en astmatisk hemtjänstassistent med blomkålsöron som kan citera Brita Borgs ”Trashankens melodi” och berätta kuriositeter om Zarah Leanders peruk så ska jag stämma landstinget.

Ändå vet vi ju att valfriheten faktiskt är villkorad. Det finns biologiska gränser för vad vi kan välja. Hur gärna jag än vill bli osynlig så fort den osannolikt entoniga gamla kollegan närmar sig på trottoaren så kan jag inte välja osynlighet. Hur gärna jag än vill kunna leva tills jag blir hundrasju utan mat, sömn och toalettbesök så sätter yttre faktorer stopp. Det finns ett otal begränsningar som till och med de mest högröda liberalerna har accepterat utan jidder.

Och biologin sätter ju faktiskt gränser också för flygandet. Det finns ett tak som planen kommer att bumpa in i. Det finns en punkt då utsläppen har utarmat ekosystemen. Det kommer en tid när vi inte har något val längre.

Här och nu har vi paradoxalt nog valet att begränsa valfriheten och begränsa flygmöjligheterna. Jag tror att det är bra om någon väljer att göra det. Men vänta gärna tills jag har varit i Kalifornien.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.