Ganska snart började formuleringsstilen bli lätt att känna igen. Oavsett fråga får vi ett självsäkert svar som tar upp olika aspekter av saken för att till sist landa i ett intetsägande omdöme. Bästa beskrivningen av ChatGPT har gjorts av hacktivisten Christine Lemmer-Webber: ”mansplaining as a service”. Vad som saknas är sådant som humor, fantasi, empati och förståelse för sociala sammanhang.

Som väntat används redan ChatGPT av fuskande studenter. Det tog bara några dagar innan jag började höra från svenska universitetslärare som fått in misstänkt maskinskrivna inlämningsuppgifter. Bekymmersamt för den stressade lärare som ska sätta betyg. Men det finns också en given lösning på problemet, om än inte gratis. Nämligen att ändra examinationsformerna. Man kan tänka sig salstenta eller individuell muntlig examination. Men även inlämningsuppgifter där studenterna ombeds att reflektera utifrån levda exempel som inte på förhand är allmänt kända. För vad ChatGPT i slutändan gör är trots allt bara att lägga pussel utifrån enorma textmassor som redan hämtats in från det öppna nätet. Tänk utanför pusslet och chatboten blir inte längre någon hjälp.

Varför uppstod det modernistiska måleriet i slutet av 1800-talet? Tja, tavelmålarna befriades från förväntningen att avbilda scener som de ser ut för ögat. Sådana avbildningar kunde nu överlåtas åt kameror.

Förhoppningsvis kommer de nya sätten att AI-generera text, bild och ljud tvinga fram liknande motreaktioner. Nya sätt att skriva, som inte luktar mansplaining.

Historien lär oss att det intressantaste inte nödvändigtvis är de produkter som maskinerna kan skapa på egen hand. Utan hur teknikens nya möjligheter tvingar oss människor till en ny nivå av reflektion över varför vi håller på. Varför vi trots allt vill fortsätta hålla på, om vi nu vill det.