Nu när mina barn är lite äldre och behöver hjälp med läxorna så är det allt oftare som jag måste googla för att friska upp minnet. Samtidigt tror jag att jag på vissa områden har större kunskaper än andra föräldrar som kan ge mina barn fördelar. Nästan varje gång vi sitter i köket och jag hjälper eller förhör barnen på matte, samhällskunskap, historia eller svenska så tänker jag på när jag satt där själv vid köksbordet sent på kvällarna och försökte klura på algebran, lära mig om stormaktstiden, grammatik. Det var inte mina föräldrars ovilja att hjälpa mig som gjorde att jag satt där själv. Den väldigt grundläggande skolgång de fått var i Chile och där hade de varken läst svensk grammatik, historia eller om Sveriges statsskick.

Bristen på hjälp hemifrån och ett växande politiskt engagemang som tog en del tid gjorde att betygen inte var på topp. Mina föräldrar uppmuntrade också det politiska engagemanget och de möjligheter det gav mig med bland annat resor till olika platser i världen. Innan jag fyllt 20 år hade jag varit i alla världsdelar utom Oceanien och Antarktis. De sa att det skulle lära mig sånt som jag aldrig skulle kunna lära mig i skolan. Jag vet inte om de sa så för att de också visste att det skulle ordna sig – att det fanns möjligheter då att ta igen skolgången. 

När jag senare tog studenten från samhällsvetenskapliga programmet var betygen inget att höja till skyarna, men jag hade tur som gick gymnasiet innan ämnesbetygen skrotades (och kursbetygen infördes) och att jag hade möjlighet att läsa upp mina betyg på Komvux. Med de betygen kom jag in på lärarutbildningen 2001 och för tre år sedan tog de mig in på juristprogrammet. Det hade inte hänt om Jan Björklund fått bestämma.

När den borgerliga Alliansen tog över regeringsmakten 2006 visade de sitt bildningsförakt genom att bland anat gå hårt åt vuxenutbildningen. Från en termin till en annan tvingades huvudmännen ställa in en tredjedel av kursutbudet på grund av regeringens nedskärningar. Utöver det tog dåvarande utbildningsminister Jan Björklund även bort möjligheten att läsa upp gymnasiebetyg, något som i hans tycke var slöseri med samhällets resurser ...

Att människor utbildar sig kan aldrig vara slöseri. Kunskap ger makt och en bra skola är ett led mot ökad jämlikhet och minskade sociala klyftor. Därför ska alla ges möjligheter att skaffa sig kunskap och utvecklas efter sina egna förutsättningar och oavsett bakgrund. Vi vet dessutom att de som inte har gymnasiekompetens är överrepresenterade bland långtidsarbetslösa. 

I samband med pandemin har lärarkåren uttryckt oro för att kvaliteten på undervisningen försämrats och de varnar även för kunskapstapp. Gymnasieeleverna har fått stryka på foten rejält. Varje gång smittspridningen ökat har de tvingats till distansundervisning. För en stor del av gymnasieeleverna har nära en tredjedel av deras skolgång varit på distans. Med ett system där du måste prestera på topp i varje kurs och där hjälpen, stödet och stimulansen inte varit vad den borde har pandemin ytterligare fördjupat klyftorna och det är nu än mer avgörande vilka föräldrar du har. 

Det har aldrig varit rimligt att livsval som görs när en är 15–16 år ska märka en för resten av livet. Saker händer i livet som gör att en vill eller behöver skola om sig. Coronakrisen har föranlett olika former politiska åtgärder för att minska de negativa effekterna. Pandemin har redan satt djupa spår i de ungas psykiska mående. Låt den inte sätta spår i deras framtids­utsikterna också. 

Så om det inte ansetts angeläget tidigare, så borde det nu stå klart att det är hög tid att skrota ämnesbetygen, men framför allt återigen möjliggöra för alla som vill att läsa upp kunskaper och betyg på Komvux.