Jag får en bild från amerikanska Vertical Response, som sysslar med information om företag och finans, och det är så där avslöjande som bara amerikanska bilder kan vara. Skulle detta göras i Sverige skulle nog många uppleva det som negativt, lite gnälligt, lite ”vänster” fast det i själva verket bara är rak företagsinformation.
Och ack så avslöjande.
Titta på bilden.
Man har enkelt sammanställt hur monopolkapitalism ser ut när vi pratar om mat.
Ja, för trots att du i en matbutik möter tusentals varor, du har ”massor att välja på” så är det i själva verket bara åtta företag du väljer mellan i USA. I Sverige ungefär lika många.
Absolut störst är Nestlé, Kellogs, Unilever, Pepsi och… ja märken du kanske känner igen. Fast visste du att frukostflingorna från Quakers inte alls kommer från den gamla religiösa rörelsens fält, utan från Pepsi? Eller att ölmärkena du väljer mellan på semesterresan i Florida är från samma bolag? Eller att det nya smöret som konkurrerar mot det nya margarinet kommer från samma producent?
Storföretagen erbjuder tusentals varor med olika argument och olika varumärken men med samma enkla syfte. Köp.
Poängen är att marknaden blir ett skämt. En låtsaslek. Det storföretagen gör är att de ompacket-erar samma grundprodukter med lite tillägg. De är faktiskt inte särskilt intresserad av om du väljer smör eller margarin, de är bara intresserad av att den totala marknadsandelen av bredbart på mackan ökar för koncernen.
Storföretagen kan aldrig agera utifrån konsumenternas behov, de kan bara reagera på problem genom att göra ”same same but different” -produkter. Olika men ändå lika.
Och dominansen gör att alternativa produkter i praktiken aldrig kan nå ut om inte storföretagen själva äger dem.
Samtidigt märks det inte. För det verkar ju finnas valfrihet.
Det här sker ju i Sverige också. När folk börjar intressera sig för lokalt gjorda ölsorter, när valfriheten och smakmöjligheterna ökar, så tar det inte lång stund innan de stora bolagen spottar ut ”alternativa ölsorter” med nya varumärken.
På samma sätt har även korvtillverkaren Lithells börjat göra färskkorv som låtsas vara som de handgjorda från små lokala korvmakare.
Den stora skillnaden är kanske butikernas styrka i Sverige, de stora märkena konkurrerar med ICA och Coops egna märken. Fast produkterna är desamma.
Jag tycker sådana här bilder är avslöjande för den som tror på konsumentens makt när det gäller att styra om företag. Den enda makt man har är att säga nej tack. Och sen jobba hårt på att köpa det man vet är lokalt, alternativt och ekologiskt producerat av sådana man känner till. Själv kommer jag leva halva sommaren på kravtomater från Hävla. Tills de egna blir mogna.
Jo, det är dyrare men alternativet att stilla acceptera storföretagens makt blir i längden ändå dyrare.
Dessutom gillar vi socialister valfrihet.
På riktigt.
