Det är först flera år senare som några börjar rapportera om att ”någonting har hänt” och sen tar det ytterligare några år innan det blir en medial sanning.
Och då är det plötsligt ointressant att diskutera varför det som hänt har hänt. Det har ju redan hänt. Varför gräva i det som har varit. Varför inte bara se framåt?
Vi lever i en tid där politisk diskussion är ovanlig eftersom efterklokhet av någon anledning anses som något fult. Men all klokhet bygger på efterklokhet. På att man inser hur fel vi har gjort och försöker lära av det. Sveriges dummaste minister är också den med minst efterklokhet.
Jag tänker självklart på Jan Björklund som fortfarande, efter snart åtta år som ansvarig, inte tycker att han har haft någon makt överhuvudtaget över skolans utveckling. Allt som är fel är för det första inte fel och för det andra skedde det på grund av beslut som andra tog och för det tredje ska det i så fall lösas med blocköverskridande gemensamma beslut, ja du vet, sådana som man inte behöver ta ansvar för i efterhand.
Som pensionsöverenskommelsen. Det finns inget parti som tar på sig ansvaret för att varannan kvinna som går i pension i dag gör det direkt in i fattigdomsstatistiken. Och om framtidens skola kommer fortsätta att leda till att femtio procent av studenterna inte kan läsa eller skriva ordentligt så kommer det inte heller att vara någons fel för det är ju så lätt att vara efterklok.
Inte sant?
Förändringar är alltid smygande, de glider in i vår vardag. Det är små steg av förändring och vi anpassar oss och funderar kanske över ”ska det vara nödvändigt det där” och sen, fem år senare, inser vi att världen har förändrats. Plötsligt är a-kassan lägre än socialbidraget. Plötsligt är enda chansen för en ung storstadsmänniska att få någonstans att bo att låna upp en och en halv miljon på en bank. Plötsligt är järnvägen så överbelastad och illa underhållen att olyckor riskeras på grund av slarv med reparation av själva rälsen. Plötsligt har Sverige blivit Europas största koldioxidutsläppare per invånare, genom ett enda bolags köp av kolkraft. Ja, ditt bolag Vattenfall. Plötsligt är din mobil en källa till en övervakning du inte ens kunde hitta på efter läsning av en paranoid thriller. Plötsligt är aborträtten borta…
Nej, det senare har ju inte hänt än. Men det beror på att väldigt många reagerar vid minsta lilla försök från motståndarna att förändra. Tusentals tjejer agerar, de samlar sig innan det som inte ska hända har hänt. Och först när många reagerar med att ”nej men oj vad ni överdriver” så inser man att det är allvar, utan motreaktionen skulle verkligen aborträtten också försvinna.
Politik handlar nämligen om att våga vara efterklok i förväg. Och när något har hänt att fortsätta vara efterklok. Förändringens vindar handlar aldrig om några magiska eller historiska, automatiska, tvingande krafter, det handlar alltid om medvetna val gjorda av grupper med makt att förändra.
Ingenting förändras av sig själv och just därför sker det smygvägen, i små steg, i ett beslut om att du får avdrag för städning och läxhjälp i rika hem och plötsligt, det tar bara några år, så har systemet ändrats och det tokiga har blivit vardag och du har inget val om du vill att din äldre mor ska få rent i köket. Eller om du vill hjälpa din unge med lässvårigheter. Om du inte köper tjänsten så...
Förändringen kan motas i förväg. Det kallas för ideologi. En väldigt, väldigt gammal efterklokhet som finns i alla politiska rörelser. Ideologin är idéer som bottnar i generationers erfarenheter.
Sänker man löner ökar klyftorna. Fattigdomen kommer åter. Eller tvärtom. Ökar vinsterna kommer allt mindre att investeras och allt mer kapital bli något man spelar med. I dag är mellan 30 och 50 procent av storföretagens vinster finansspekulation. Alltså inte vinst på det man producerar utan vinst på att flytta pengar.
Det har skett utan att du har märkt det, det är en förändring ingen egentligen beslutat, det ”avreglerades” alltså, ingen tog ett beslut, det var något som ”försvann”.
Ordens makt. Förändringen blir något som bara sker.
Den här tidningen kommer att delas ut på första maj. Det blir nog en ovanligt stor demonstrationsdag, hundratusentals människor som tillsammans rör på sig för att de vill ha förändring. Men om ett samhälle ska gå framåt, om det ska bli mer jämlikt, mer rättvist, mindre förstörande… ja då kommer det bara ske genom att hundratusentals också vågar diskutera förändringen innan den sker och framförallt vågar vara efterkloka i förväg.
Vi kan inte se förändringen innan den sker. Men det gör inget. Med rätt efterklokhet kan vi staka ut en väg så att vi om fem år stillsamt kan undra… har vi verkligen lyckats göra detta.
