Det fanns inga enskilda förpackningar i den gamla lanthandeln. I den som morfar startade i Forsnäs. Han hade ett tag en affär i byn efter att skogen hade slitit ut kroppen. Jag var ett litet barn och har inga egna minnen av det, men bilder från gamla Konsumbutiker (sådana som min mor jobbade i ett tag) berättar om något vi har glömt bort.

Det fanns nästan inga förpackningar!

Ja, alltså det fanns ju påsar och stora lådor och flaskor, men inga små förpackningar för varje sak som gjorde att de förvandlades från det ting de var, till en reklamvara inslagen i en lockelse.

För så är det ju idag.

Det du har i burken, lådan eller i de där plastförpackningarna som man inte ens kan öppna med sax… är inte längre det viktiga. Utan förpackningen, lockelsen, det icke existerande löftet.

Köp en liten datamackapär och du får en designad låda i stram kulturmiljö, den ser litegrann ut som man tyckte att moderna konstverk skulle se ut på 20-talet. Vit kvadrat på vit botten.

Eller gå in på Elgiganten och se att ju mindre en sak är desto större förpackning hänger man på ställningarna.

Eller  fundera på varför vi inte längre köper mjölk ur kranen, eller makaroner per kilo eller kaffe eller ost eller… Jo, det finns lösviktsgodis men mest för att locka oss att köpa lite mer.

Förpackningarna är rationella bara om man ser dem som del i själva konsumtionsmiljön, låtsaskonkurrensen, låtsasvalfriheten…. Varufetischismen kräver förpackningar.

Jag minns inte hur gammal jag var, men säg åtta eller nio år, när jag första gången fick den där avgrundskänslan av att förpackningens löfte inte alls stämde med innehållet. Det var någon slags båt som seglade i havet, jag hade sett den på annons i serietidningen och min bror och jag fick varsin för vi skulle alltid leka ihop. 

Besvikelsen när det stora äventyret på kartongen ersattes med sovrumsgolvets grå vardag. Nå, fantasin är större än någonting, vi drog ihop trasmattorna till berg och öar på havet och snart glömde vi företagets löfte i en egen lek som slutade först när lampan släcktes och alla skepp säkert hade förtöjts då vi besegrat havet och överlevt stormen och nu måste vi sova för i morgon ska sjöfarten räddas på nytt i rummet.

Men jag minns att jag hade en förvånad känsla när jag nästa dag tittade på lådan igen. Var det där verkligen samma sak som båten på golvet?

I dag vet vi att förpackningar är en miljöbov som bara blir värre. Varje försök att politiskt tvinga fram en förbättring (räddhågsna och fega, men ändå) slutar med att förpackningsindustrin gör en liten förändring och plötsligt är det miljövänligt att slösa bort energi i råvaror till nya förpackningar bara för att de etiketteras ”av återanvänd plast”. Förklara till exempel varför en bok från näthandeln kommer i en kartong plus plast som är dubbelt så stor som själva boken…. Eller varför avokado kommer i plasttråg, bananer i plastpåsar märkta EKO och ”miljövänliga” tändbriketter i papprör med plastlock.

Förpackningar behövs mycket sällan. I lanthandeln köpte man från tråg och tunnor och plåtlådor och kom hem med påsar fyllda med olika saker, men alltid samma påse.

Förpackningarna kräver ofta mer energi och olja (det mesta är ju plast) än produkterna och inte ens fraktargumentet håller för en normal lastbil i dag innehåller mest luft mellan förpackningarna.

Hur mycket tid använder du förresten för att sopsortera sådant du aldrig egentligen begärt att få med saken du köpt?

Kommer det här försvinna? 

Det finns två scenarior utan förpackningskommersialism. Det ena tittar bakåt och tror att lokal produktion och lanthandel med en vitrockad morfar bakom disken kommer att bli sättet man handlar. Det andra pratar digital framtid, i dag finns butiker där din mobil talar till dig och guidar dig genom varuhuset. Tanken är att du ska handla utan dyra butiksbiträden, mobilen berättar köpdrömmarna för dig när du vandrar in i lagret och plockar det du tror att du behöver istället för det förpackningen hävdar att du måste ha.

En sak är dock säker.

Förpackningarnas förstörelse kommer vara kvar tills vi får nog och vägrar ta med oss omslaget hem istället för själva varan.