Visserligen tjänar banken pengar även på ett betalkort utan avgiften (de tar betalt varje gång kortet används) men mycket vill ha mer.
Därför fick jag ett förslag om att byta kort, det nya hade en finare färg och gav ”pluspoäng vid varje köp”. Dessutom skulle jag få lägre ränta om jag använde kortets kredit jämfört med det nuvarande.
Och sen… lite sådär vid sidan om och småstilt, visade det sig att kortet hade en fin årsavgift på 900 kronor. Jag skulle alltså betala ytterligare 900 kronor för att göra samma sak som jag gjorde med mitt gamla kort.
Hur jag än räknade, hur många ”poäng” jag än samlade gick det här inte ihop. Det blev mer till banken. Bara.
Samtidigt fick jag ett brev från en annan bank. De skickar ut ett sexsidigt papper om min kommande pension. Det visar sig att jag för länge sen fick en liten pensionsförsäkring på ett jobb, som jag sen dess inte betalt in några pengar på. (Jag undviker det, jag sparar bara i solceller). Trots att mina pengar alltså ligger kvar på samma ställe, trots att inget görs, de flyttas inte, placeras inte, de bara är där… trots det berättade brevet att man tagit ut 1 350 kronor i årsavgift för det här sparandet. Fortsätter det åren framöver kommer banken ha fått mer ur ”pensionssparandet” än jag själv.
Om jag istället sparade 20 000 eller 30 000 per år i samma försäkring skulle jag kanske inte märka nått. Det skulle ”stiga”. Men eftersom jag inget gör ser jag hur pengarna försvinner år från år. Ja, givetvis rekommenderade banken mig att byta till en mer aktiv pensionsfond som skulle förränta de sparade pengarna bättre, dock med en något högre avgift. Men om allt går bra skulle jag kunna se fram emot fem procent i avkastning istället för som nu… minus.
Men brevet glömde säga att från avkastningen drogs sen den nya större avgiften.
Så även med högre avkastningen blev det… mindre kvar. Det lilla bankrånet. Ett satans lurendrejeri mitt i vardagen.
Jag har de senaste veckorna granskat det stora bankrånet. I en serie artiklar i Dagens ETC berättat hur våra fyra storbanker gör vinster på nära 92 miljarder. På ett enda år. 92 miljarder det är mer pengar än staten satsar på ekonomisk trygghet för alla äldre. De får 39 miljarder att dela på. De fyra storbankerna gör 92 miljarder i vinst.
Den här vinsten beror på två saker.
När löntagare eller småföretag sparar får man i princip ingen ränta men när löntagare blir låntagare blir det ränta. Banker betalar inget. Banken tar bra betalt.
Det kallas räntegap och i Sverige steg det till en ny rekordnivå 2013. Hela 116 miljarder var räntenettot för bankerna.
Det andra är avgifter. På i princip allt. Bankkort, uttag, överföring, sparande… 56 miljarder tjänade bankerna ihop på alla våra små avgifter, ja de där tiokronorna och hundralapparna som man inte riktigt orkar bli förbannad på.
Fast man borde.
Ja vi betalar mer i bankavgifter än vad staten betalar till pensionärerna.
Det stora bankrånet är därför ett stort problem för samhället. Inte bara för att hälften av bankvinsterna blir aktieutdelning till ägarna. Utan för att banker som ökar sina vinster i en tid när ekonomin står stilla (ja, svensk ekonomi står och stampar) fungerar som ett slags iglar på ekonom. De är en börda.
Allt för mycket pengar går till ingenting. Varken konsumtion, investering eller utveckling. Bara vinst.
Det här beror naturligtvis på att politiken inte vill styra bankerna. Det finns inget som hindrar dem att ta ut så hög vinst som möjligt och så höga bonusar som möjligt.
Ja, det finns ord och skäll från ministrar. Men inga beslut som hindrar. Alla svenskar står därför maktlösa inför bankerna. Det är svårt att leva utanför ekonomin, svårt att klara vardagen utan banktjänster. Ingen pension utan bankkonto. Ingen lön.
Det är det här som är orsaken till att politisk förlamning inför bankernas makt är så farlig.
Bakom det stora bankrånet finns alltid det lilla.
