Krönika: Du kan inte påverka ett skit

För ett tag sedan hängde jag med mina gamla vänner från gymnasiet som jag inte hade träffat på jättelänge. Fotboll kom självklart upp som samtalsämne och några kommenterade min förra krönika – ”Varför skulle man bojkotta Fifa? Det som hände i Brasilien har hänt innan och kommer att fortsätta hända, det spelar ändå ingen roll.” ”Vad kan man själv göra åt saken, man påverkar ju ingen?” ”Det finns så många andra orättvisor. Bojkottar du något så måste du bojkotta allt.” 

Ja, vad spelar det för roll? Påverkar våra protester något överhuvudtaget? I vilket ämne som helst egentligen? Min naivitet dog ju och begravdes efter Alby är inte till salu, hur mycket vi än kämpade så brydde sig inte politikerna och sålde ut lägenheterna ändå. 

Efter det har jag liksom gått runt och fejkat min politiska aktivism ett tag, fått bränsle av ilska och frustration i stället för hopp om förändring. Dom bryr sig ändå inte. Dom. Dom där någonstans, som bestämmer över våra liv.

Men en av mina vänners kommentar fastnade, ”Vad kan man själv göra åt saken?” I princip inte mycket alls, ensam är man inte så stark om man ser på det stora hela. 

Men när vi slutar tänka på att vi är själva, små och ensamma så händer det saker. Jag har varit i en mörk vrå någonstans och sörjt mitt gamla jag, hon som var naiv, och glad med energi och hopp. Så när vänner säger att det inte spelar någon roll så förstår jag dem. Men någonstans har jag hopp kvar. 

Jag hoppas inte längre på att politiker ska bry sig, för dom bryr sig bara när det är val.

Sedan gömmer dom sig någonstans bakom stängda dörrar och kommer ut om fyra år igen. 

Men när man riktar energin inåt kan man påverka sina nära och kära i stället, som i sin tur påverkar sina grannar. Och har man rört på en massa så kommer politikerna att svansa efter ändå, om det nu är det man vill. 

För det var det som hände under Alby är inte till salu, vi påverkade inte beslutet, men vi rörde människor omkring oss. 

Ett år efter bestämde sig våra ungdomar, som har varit engagerade tidigare, att de skulle göra något åt en annan orättvisa. I flera år hade politiker lovat dem en ungdomsgård som aldrig blev av, med erfarenheter som Alby är inte till salu i ryggsäcken så utförde de en symbolisk ockupation av kommunhuset och gjorde om den till sin egen fritidsgård. 

Som svar har de fått tillfälliga lokaler och bygget av ungdomsgården har äntligen startat. 

Så svaret på min kompis fråga
är ja. Vi kan inte påverka ett skit ensamma, men är vi tillsammans så rör man på folk omkring sig. Och det kanske inte går hela vägen första gången, men till slut så kommer vi lyckas med vår förändring. Ser man på det stora hela känns det alltid för tungt, men börjar man med det lilla så kommer saker tillslut att röra sig överallt.