Det råkar nog alla ut för: att ta på sig för lite kläder när kylan och snön precis har kommit. Du springer som en frysande varg, eller så låtsas du som om du inte fryser. Men efter det första kalla dygnet har alla lärt sig att sätta på sig varmjacka, mössa och så. Biffen är klar. Och då säger du, som vet hur man ska klä sig: "Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder" och myser över din "fyndighet".
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Men sorry, detta gäller inte alla människor. Nu i dagarna fryser mina vänner gatufolket ute här i Stockholm. Om du har uppmärksammat det, att ölisarna är borta från bänkarna när det snöar. För vem vill sitta på en bänk när det snöar? Inte många, men en del väljer det ändå. Med en tjock bunt Metro under arslet. "Utan ett par Metro under rumpan dör vi", skojade polaren.
Det är kallt och många av mina vänner är utmattade och kommer givetvis att dö i förtid särskilt nu i vintertid, jag har blivit van. Många av polarna kommer att dö av utmattning den här vintern också, som alla andra vintrar. Men visst, några är extra sega och lyckas överleva till sommaren då värmen och vätskebristen tar dem, i stället.
Se fram mot storhelgen, drömma dig bort från den kalla verkligheten, köpa gatutidningen och krama en hemlös. Helgen är räddad!
Utmärglade sjuka kroppar möter kylan. Men när det blir för kallt på bänkarna, vart tar polarna då vägen? Vi sprids som med vinden. En gubbe eller två bakom varje gathörn. Med en öppnad öl under jackan eller en påbörjad starkvinare av märket Mariella, prisvärt eller hur. Den supen värmer vill jag lova, och dämpar den värsta ångesten och kylan – i alla fall tillfälligt. Flickan med svavelstickorna eller Gubben med svavelvinaren, samma story, i det stora hela.
Vidare delar gatufolket upp sig två och två när kylan tränger på. Åker tunnelbana tillsammans många långa timmar under dagen. Mellan Hässelby och Farsta, ändstationerna. Pendeltågsköret från ena till andra ändan är inte heller dumt. Det vet vakterna också, så det gäller att vara uppmärksam och sitta med ölen gömd under jackan. När sedan berusningen blivit till fullo så känns kylan knappt längre, då är det dags för dagens sista besök i parken för att få ihop till en öl eller två innan kön till härbärget blivit för lång.
Dribblar man då till sig – mitt i sitt dagliga arbete att jaga en öl eller två – och samtidigt letar efter varm plats, kan man somna i en snödriva – vilket jag har gjort även om det var länge sedan. Det är bara ren tur om man då vaknar och endast har frusit sönder något finger eller två.
Det tar några veckor innan vinterklädhjälpen kommer fram till de hemlösa för övrigt. Det är inte bara att kvittera ut en parkas. Men det vet inte du någonting om. Du frös en dag då du gick till arbetet, den där första kalla. Sedan gör du det inte mer för du plockar fram vinterkläderna ur garderoben. De hänger där. Du har beredskap, marginal. De som hänger på marginalen hänger extra löst vintertid. Det kan alltid vara värre, tänk på det.
Tack för den värmande kaffekoppen!
