Myra Åhbeck Öhrman: Doomscrolling är folkets nya opium

Efter att ha följt debatten om “traumakulturen” som förts mellan Lyra Ekström Lindbäck (Flamman, 27/3) och Mikaela Blomqvist (GP, 3/4) har jag tänkt på att internet inte bara speglar vår syn på trauma och psykisk hälsa – utan förstärker och förvrider den.  

Kritiken som lanseras av Ekström Lindbäck går ut på att vi förlamas av att omvärlden ständigt bekräftas som ett allvarligt hot, och att detta gör oss till skräckslagna offer. Den analysen blir mycket rimligare om vi flyttar blicken från den psykoterapeutiska behandlingssoffan till våra nätflöden.

Det börjar oskyldigt: en snabb scroll för att se vad som händer i Gaza, USA, eller ens eget bostadsområde. Plötsligt är klockan 02:14, käken är spänd, ögonen svider, och du gråter över ett inlägg om någon som nekats sjukförsäkring eller har förlorat sin familj i ett bombanfall.

Vi loggar inte in för att känna oss maktlösa – men algoritmen är byggd för just det. Ilska, ångest, sorg, följt av reklam som vill påstå att en rakhyvel är woke då den är vegansk och passar alla kroppar. Det är som en Storytel-produktion av Orwells "1984".

Problemet är inte att folk känner för mycket, utan att internet premierar panik framför solidaritet och analys. Det Ekström Lindbäck beskriver, hur människor enbart definieras av sina trauman, blir begripligt i en tid då alla är personliga varumärken. För att nå ut krävs det att man regelbundet matar algoritmen med det som bedömts vara ens unika säljfördel.

Alla som vill nå ut online tjänar på vår passiva rädsla och ilska – precis som högerpopulister gör. De dominerar på internet eftersom vi har ett nätklimat där kollektiv läkning förvandlats till klickoptimerad paranoia.

Kapitalismen älskar det här. Vill att vi ska vara överstimulerade, utmattade och fast i loopen. Scrolla, dela, bli utbrända. Doomscrolling är folkets nya opium, en passiviserande illusion av meningsfullhet.

Revolutionen kanske en dag livestreamas. Men den börjar nog i ett ABF-rum med dåligt kaffe och folk som loggat ut en stund – för att orka lyssna, organisera och laga något på riktigt.