Krönika: Donald Trump skrämmer mig

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Att han finns där blir ett tydligt tecken på att samhället, i USA men också närmare oss, håller på att slitas isär. Trumps understödjare står liksom och skriker i sitt hörn i sandlådan ”jag vill inte vara med!”. Och vad de inte vill vara med i är vårt gemensamma samhällsbygge. Den tanke som det bygger på, här hos oss likaväl som i USA, att alla ska ha möjlighet att förverkliga sina möjligheter. Att var och en ska bidra med vad man kan men att man också får stöd om man behöver. Att vi ställer upp för varandra.

Tecknen är många världen över, med alltmer extrema politiska partier och de fattigare och uteslutna blir fler, och de rika alltmer priviligierade. Fler upplever att de kommer vid sidan om. De här tendenserna ser vi i våra hembygder också. Glesbygden och storstäder slits itu. Jag ser betydligt fler häftiga bilar när jag åker till Örebro än på Hällefors parkeringar. För att inte tala om när man jämför bostadspriser.

För den som upplever sig som undanknuffad är det lockande att lyssna till den karismatiska ledare med makt och drivkraft som uppmanar att spotta på de bättre etablerade.

I USA eller hos oss.

Vad då göra? Jag menar att den möjliga vägen är att bjuda in till mänsklig generositet. Att möta den som känner sig åsidosatt och bjuda på vad jag har och ta emot vad den åsidosatta har att bjuda på. Lyssna på varandra med respekt och fordra att bli lyssnad på. Att tillsammans skapa ett sätt att leva där ingen känner sig som en hopplös förlorare utan kan få ge och ta.

Så tänker jag att vi, på vår plats i livet, kan ge vårt bidrag till att skapa motkrafter till den polarisering som driver jorden mot avgrunden.

Och jag kommer att uppmana de kontakter jag har i USA att rösta klokt i presidentvalet. Samt fortsätta att be till den Gud jag tror på.