Socialdemokraterna med Aida Hadzialic, gymnasieminister, i spetsen gick i förra veckan ut och kritiserade begreppet identitetspolitik. Aida Hadzialic menar att debatten som förs om hudfärg riskerar att förminska klassklyftsfrågan. Just detta uttalande sätter fingret på varför inga unga röstar eller intresserar sig för Socialdemokraterna. Man försöker återigen förklara dagens problem med retorik från 50-talet.
I fredags såg jag filmen Zootropolis. Denna storfilm verkar kunna erbjuda något för alla: humor och referenser som roar både barn och vuxna. Men framför allt beskriver den verkligheten. Filmen handlar om hur individer upplever förtryck och rasism. Alltså så kallad identitetspolitik.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Zootropolis är en film som i George Orwells anda berättar om den unga kaninen Judy Hopps som vill bli den första kaninen att bli polis. Vilket hon också blir. Hopps bor ute på landet, men blir hon genom ett kvoteringsprogram placerad i Zootropolis, filmvärldens huvudstad. Det är en jättestad med en enorm blandning av nationer och etniska bakgrunder. Tänk dig New York fast fullt med en massa olika djur, både köttätare och gräsätare.
När Hopps kommer till stationen i Zootropolis för sitt första arbetspass blir hon tydligt utsatt för diskriminering eftersom hon är kanin och därför inte är lika stor som det flesta andra poliser som oftare är tjurar eller geparder. Hon får också därför det minst åtråvärda jobbet man kan ha som polis: hon får jobba som lapplisa. Du behöver inte ha en masterexamen i genusvetenskap för att förstå att det som Judy upplever är en omskrivning för vad många kvinnor möter på sina arbetsplatser varje dag.
Filmen bara fortsätter att briljera. Den tar både upp stora och små problem som visar på hur rasism och fördomar smyger sig in i vår vardag. Den andra huvudpersonen, räven Nick Wilde, har till exempel tvingats bli kriminell på grund av att alla misstror honom eftersom rävar ses som ett släkte som man inte kan lita på.
Men fast han har blivit utsatt för detta framställs han inte som perfekt. Senare i filmen känner han på ett fårs frisyr helt utan anledning och Hopps viskar då förfärat till honom ”Du kan inte bara ta på folks hår utan lov!” Med risk för att vara övertydlig: Detta är en referens till alla rasifierade vars hår främmande vita människor vill ta på.
Samtidigt som filmen gör mig glad gör den mig vemodig. Zootropolis får mig att sakna perspektiv i vardagspolitiken. Det finns en anledning till att Bernie Sanders vinner de ungas röster i primärvalen i USA. Han vågar ta till sig deras upplevelser och säger inte till dem att de är oviktiga. Vilket Socialdemokraterna gör när de säger att identitetspolitik är onödig.
Om Socialdemokraterna vill vinna nästa val och inte förlora viktiga unga väljare till Feministiskt initiativ och Vänsterpartiet måste de fatta det här. En intersektionell analys står inte i vägen för en klassmedveten politik. Mitt tips till Aida Hadzialic är därför se Zootropolis. För jag tror att hon då kommer att förstå varför identitetspolitik är något som sossarna inte kan ignorera.
