Den här krönikan kanske kommer att reta upp några men jag kände att det ändå var viktigt att skriva den. Ingen kan ha förbisett eller inte tänkt på människorna som varit på flykt. Tragedierna i Medelhavet har pågått väldigt länge och det har känts som majoriteten av människorna bara blundat för det tidigare. Men under den senaste tiden har allt exploderat. Och med den ökade medvetenheten hos människor och organiseringen som har skett för att ta emot de människor som tagit den långa vägen upp till Sverige har en massa annat kommit upp till ytan.
Vi har med några vänner fått tag på ett vandrarhem i Botkyrka som vi under flera veckor drivit för att ta emot människor på flykt. Solidariteten och viljan till hjälp har varit stor. Flera har ställt upp som volontärer, tolkat, donerat pengar, mat, hygienartiklar och kläder. Men fyfan, sååå mycket kläder vi fått. Vi har fått så mycket kläder att det till slut blivit ett problem. Vi har fått samtal efter samtal under stressade stunder med människor som vill lämna över sina gamla garderober hos oss. Visst, ja, människorna som flyr behöver självklart byta om och få ett par varmare skor och jackor. Men mängden kläder som folk slängt på oss har varit oproportionerlig till vad som egentligen behövs.
Här om dagen ringde en förskola och frågade om de kunde hjälpa till och frågade vad vi behövde. Vi sa att vi behöver eid-dekor för att fira eid med familjerna och barnen som bodde på vandrarhemmet. ”Jaha... Så ni behöver inte kläder eller nallebjörnar?”, ”Tack men nej tack. Men eid dekoren skulle uppskattas”. De hörde aldrig av sig igen. Vi har fått in andra samtal från människor, när vi säger ”nej tack, vi behöver inte mer kläder” så har de haft mage att bli arga.
Vi har spenderat timmar och åter timmars arbete på att sortera och vika de enorma påsarna vi fått. Vi har fått in smutsiga kläder, vi har fått in trasiga kläder, vi har till och med fått in gardiner?! Vad tänker man på när man slänger in gardiner till människor på flykt?
Vi lever i ett samhälle där vi köper, köper och köper. Och det känns helt ärligt som att folk försöker tvätta sitt samvete med att slänga på sin överkonsumtion på människorna som flyr.
Jag fattar att man i sin vilja att hjälpa tänker ”hmm... vad har jag i överflöd, vad kan jag bistå med?” Och det självklara blir såklart våra överproppade garderober. Men det blir som sagt ett problem när vi får en hel lastbil med prylar som täcker hela golvet på vandrarhemmet så att det tillslut till och med blir brand- och utrymningsfara.
Vi måste verkligen fundera över alla kläder vi köper. Och om man verkligen vill hjälpa människorna på flykt så kan man donera pengar eller själv ställa upp som volontär på de olika ställen som organiserat sig. För det är verkligen något som behövs.
