Mygel.
Det låter snällt. Som en liten summa i ett kuvert som man sticker till kommunens starke man i utbyte mot sjötomt eller alkoholtillstånd. Synonymer i ordboken är fusk, fiffel, smussel.
Men det som pågår nu, lokalt och internationellt är maffiaverksamhet i jätteskala, en omdistribuering av mänskligt ägande och makt som hotar hela mänsklighetens överlevnad, med sina följdverkningar av krig och miljökatastrofer. Att kalla det mygel är som att kalla ett vulkanutbrott för ett grillparty. Och överallt möjliggörs det med hjälp av banker som vuxit sig själva över huvudet och med horder av extremhöger som nyttiga idioter, med uppgift att systematiskt rikta indignation åt fel håll.
Nu tänker jag berätta vad vi ska göra åt detta. Fem tips och råd, så där som i heminredningstidskrifter.
Visst vore det fint om hela folket kunde samlas i en mycket stor sal och ta ställning i alla frågor genom handuppräckning, men demokrati kräver politiker, valda ombud. Vi måste dock inte släppa dem helt lösa att ta för sig av våra tillgångar. Vi kan tillämpa lagen.
1. Trolöshet mot huvudman. Gammal svensk lag. Brottet innebär att någon ”missbrukar sin förtroendeställning gentemot någon annan då man fått i uppgift att sköta ekonomiska angelägenheter, och detta missbruk innebär skada för huvudmannen”. Vi, folket, är huvudmännen och den förtroendevalda som missbrukar sin ställning genom att på vår bekostnad gynna sig själv eller sin grupp kan straffas med fängelse i upp till sex år. Kunde tillämpas på de borgerliga politiker som sålde ut Serafimern m.m. för en spottstyver och på dem som genomförde systemet med vinst i välfärden, privatiseringar, rut- och rotavdrag, etableringslotsar, mm – miljarder rätt ner i lilla fickan på kriminella i valfrihetens namn. För att inte tala om de många miljarder som vårt hemliga krig för Nato i Afghanistan kostat i tretton år.
2. Maximilön. Det finns internationella diskussioner om världsomspännande värdepapperregister och progressiv global förmögenhetsskatt. Och lokalt – tillåt gärna löner som är så höga att man kan belägga sig själv med bladguld över hela kroppen, men inte de groteska förmögenheter som nu samlas i skatteparadisen. Låt en liten klocka ringa på Skatteverket och i bankerna när en persons årsinkomst/bankkonto klättrar över, säg 5 miljoner. Och stenhårda straff för överträdelser, både för den enskilde inkomsttagaren och hans bankkontakter (till exempel ett års straffarbete med svart lön 10 kronor i timmen i restaurangbranschen ...).
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
3. Eat the rich. Det måste bli pinsamt att vara rik och roffa åt sig i industriell skala. Vi kan skratta åt brats som vaskar champagne och tycka lite synd om folk som anser att livets högsta lycka är hästpolo och versaceväskor. Men vi måste gå längre: förmå de rikaste att dela med sig, för sin egen heder. Tänk Percy Barnevik, som vanärades av sitt svindlande avgångsvederlag men använde sin förmögenhet till att skapa Hand in Hand, arbete för de fattiga. Finare att vara Bill och Melinda Gates än svensk Panama-kund, alltså. Och skämmigt att synas på Stureplan, förutom i bokhandeln.
4. Kämpa med kultur som vapen! Böcker, musik, konst, teater som avslöjar klassklyftor och missförhållanden idag, helst på ett oprogrammatiskt och underhållande sätt. (inga feta direktörer i cylinderhatt, alltså.) Utmärkt exempel: dramatikern Gertrud Larssons pjäser Glasjesus, Asylshopping, Hela folkets järnväg och Den flygande handläggaren. Till ateljéer och skrivbord, kultursverige!
5. Återgång till gemensamt ägande. Det har redan börjat utomlands där man insett att marknadsexperimenten i offentlig sektor lett till katastrof ibland annat järnvägstrafiken och i sjukvården (när de avvecklades i skotska sjukhus sjönk dödligheten med 16 procent). Den vansinniga idén att samhället inte ska få bedriva verksamhet för att inte konkurrera med privat profit har nått absurda höjder. Vi skulle inte få ha samhällsägda badhus, restauranger eller ens public service! (Som en insändare i Folkbladet påpekade: gratis vatten i kranarna är ren kommunism och ett hån mot alla seriösa tillverkare av flaskvatten ...)
Är nu allt detta möjligt? Effektivt? Tja.
”Folk ä int dum”, som de säger i Norrland.
PS: Efter min ETC- krönika om nättroll lär jag ha anmodats av en USA-boende avpixlat-krönikör att ”debattera” med honom. Men den niten går jag inte på en gång till. Sedan jag förgäves sökt få in ett inlägg på Avpixlat för några år sedan (censuren där är stenhård!) erbjöds jag att säga ”vad jag ville” i en aktuell fråga. Jag gjorde det – och fick raskt 3 000 inpiskat vidriga kommentarer. Insåg då att jag utnyttjades som klick-magnet för troll med viral diarré. Men det får man väl inte säga på den där jävla sajten.
