De sista åren på Göteborgs-Postens ledarredaktion började jag varje morgon med att gå till sjöss. 25 stilla minuter ombord på Älvsnabben var en lisa för själen. Ett betydligt bättre sätt att möta dagen än att kvittera ut dess stress redan i rusningstrafiken på Göta älvbron.

Och ibland hände det alldeles oväntade. Som en morgon när jag försjunken i mig själv tittade upp och ut genom fönstret bredvid mig. Där ute simmade en säl som intresserat iakttog mig. Vi såg på varandra några ögonblick sedan rullade sälen lättjefullt över på rygg och dök. Man skulle nog blivit en säl, tänkte jag.

Dagens färjor över älven har alla fördelar utom en, den väsentligaste, turtätheten. Det är inte kul att komma till Klippan på kvällen, missa färjan och tvingas vänta en timma på ett fyra minuters skutt över älven. Därför utreds en gång- och cykelbro över älven igen, trots Sjöfartsverkets nej för drygt tio år sedan.

Någonstans mellan nya Hisingsbron och gamla Älvsborgsbron behövs två nya förbindelser över eller under Göta älv.

För spårvägen diskuteras tre alternativ, två broar och en tunnel från Stigberget till Lindholmen. Tunneln är på alla sätt det överlägsna alternativet.

Sen blir det svårare. Ska stan på båda sidor älven verkligen knytas samman behövs en låg gång- och cykelbro. Det kan låta enkelt, betydligt enklare än Hisingsbron, men är svårare.

En låg bro, även öppningsbar, blockerar älven och hindrar sjöfarten. Det var därför Sjöfartsverket sa nej och fick rätt i domstol.

I stället för bro fick vi pendelfärjorna mellan Lindholmen och Stenpiren. De fungerar bra – när de är i trafik. Det är de inte efter kl 19 på vardagar och kl 16 på helger.

Ett nytt försök att bygga en bro står inför samma problem som förra gången, men också inför nya möjligheter.

För tio år sedan kunde färjor svårligen ersätta en bro. En gång- och cykelförbindelse över älven måste fungera dygnet runt. En skall inte behöva kolla tidtabeller för att veta om det finns en snabb väg hem eller om det blir en lång omväg. Och det är knappast ekonomiskt försvarbart att köra bemannade färjor sena kvällar och nätter med få eller inga passagerare. Men obemannade?

I Norge, Danmark och Finland pågår försök med autonom sjöfart, exempelvis färjor som navigerar automatiskt med sensorer, artificiell intelligens och kameror övervakade från en ledningscentral i land.

Redan för två år sedan visade Finnferries och Rolls Royce hur det går till när landsvägsfärjan Falco under övervakning från land klarade sig själv till havs utanför Åbo. Utan att besättningen behövde ingripa upptäckte Falco hinder, undvek att kollidera och förtöjde.

I Danmark står Aalborg inför ungefär samma problem som Göteborg. Det behövs en gång- och cykelförbindelse till Nörresundby på andra sidan Limfjorden.

Aalborgs kommun diskuterar förutsättningarna för en bro, men satsar också pengar på ett eventuellt alternativ. Små elektriska och förarlösa färjor ”hamnbussar” som kommer automatiskt när väntande passagerare trycker på en knapp.

Ett liknande projekt pågår i Trondheim där Norges tekniska och naturvetenskapliga universitet forskar på autonom sjöfart med elfärjan Miliampere.

Tillsammans med näringslivets klimatinitiativ ”Skift Norge” har universitetet startat bolaget Zeabuz för att tillverka små batteridrivna färjor för billiga och miljövänliga transporter över vatten.

”Vår autonomilösning är världsledande och öppnar för självkörande färjor som tryggt manövrerar bland andra båtar, för egen hand lägger till vid kaj och hanterar passagerarna på ett tryggt sätt”, försäkrade Susanne Jäschke från Norges Tekniska och naturvetenskapliga universitet i en intervju för Teknisk Ukeblad för ett knappt år sedan.

Häromdagen rapporterade amerikanska CNN att Zeabuz första färjan sjösätts nästa år. Pris: Fem miljoner norska kronor. Driftkostnad: 500 000 norska kronor per år, enligt Zeabuz egna uppgifter.

Till att börja med kommer det att finnas en styrman ombord. Men avsikten är att gradvis låta färjorna bli helt självkörande.

Automatiska elfärjor som kan lägga till både här och där i stället för en bro som ligger i vägen. Det låter som ett alternativ även för Göteborg.