Förra veckan reste SD:s bad bitch Rebecka ”Anne Frank var kåt” Fallenkvist till Zeppelinfältet för att se AC/DC. Hon som gick från hatkanalen Riks till Stockholms regionfullmäktige, för att sedan snabbt bli undansopad till SD:s ekonomiavdelning på riksdagskansliet efter att slutligen ha klivit i så många högerextrema klaver att det inte gick att ha henne i offentligheten längre.

Och på samma arena som en gång hundratusentals tyska stormtrupper marscherat, förevigade i Leni Riefenstahls propagandaepos ”Viljans triumf”, drog Rebecka Fallenkvist nu ett fullt beräknat naziskämt. Memevänligt, medvetet provokativt och med en blinkning till sin egen hell seger-fyllefadäs, thirst trap-poserar hon på Instagram med utsträckt högerarm och en text om ännu en segerhelg. Denna gång i Nürnberg. En stad och plats synonym med Adolf Hitlers partidagar. Allt för att äga vänstern och visa att ja, det kanske ser ut som att jag är en tjej-Hitler, but I don’t care. I kommentarerna kåtflåsar gubbar ”helg seger” och att nu, nu kommer Aftonbladets ledarsida att ilskna till. 

Det är bortom osmakligt. Det är sinnessjukt. Och typiskt för vår apolitiska tid då absolut inget är på riktigt och absolut inget får konsekvenser. Nej vad då, här finns inget att se! Bara en kanslist – tillika fästmön till partisekreteraren – i ett parti grundat av nazister, som driver med att hon när hon var råpackad skrek en nazihälsning på sin egen valvaka. Armen i luften och v-tecknet framför Albert Speers arkitektur på ett fält designat för att visa upp Tredje rikets politik och krigsmakt för världen. Helt normalt 2024. Tänkt dig att förklara det här för, tja, jag vet inte – en tysk? Eller bara en rimlig människa?

Mitt eget besök på det 17 kvadratkilometer stora området skedde av en slump. Jag var på turné med en rockgrupp som fick en lucka i schemat och behövde någonstans att vila upp sig. Och eftersom jag turnerat Tyskland tidigare med mitt eget band hade jag kontakter i Nürnberg.

Nazismen var fortfarande ständigt närvarande i staden. Då spelade vi i en SS-kasern som blivit kulturhus. I källaren hade man torterat människor. På fasaden syntes ännu de skuggade konturerna av örnen på hakkorset som suttit där till 1945.

Nu, tillbaka i Nürnberg ett par år senare, guidade min tyske kompis oss svennar längs paradgator byggda för att hundra soldater skulle kunna gå i bredd längs en spikrak väg ända till Berlin. Samtidigt berättade han att det enda hans egen farfar någonsin orkat säga om hur han överlevde stålgrytan Stalingrad, var att han druckit sitt eget piss.

Det naturliga slutet på turistandet blev Zeppelinfältet och dess läktare med podiet där Adolf Hitler eldat på massorna mot undergången. Efter sin egen segerhelg 1945 sprängde amerikanska armén det jättelika hakkorset på toppen. Att själv stå där får alla plattityder om historiens vingslag att kännas som meningslösa sopor. Varken tankar eller ord räcker till.

Hon är trots allt profil för ett parti som startades av människor som satsat pengarna på att det där hakkorset inte skulle sprängas i bitar

För Rebecka Fallenkvist är det här givetvis strunt, alltihop. Hon är trots allt profil för ett parti som startades av människor som satsat pengarna på att det där hakkorset inte skulle sprängas i bitar. Och jag är inte dummare än att jag fattar att hennes nazilulzande på Instagram blott är ett blänkande provokationsbete för sådana som mig. För sådana som inte är rasister, som inte tycker att nazismen är ball, som har moral, etik, ryggrad, och som inte är fega nog att gömma sig bakom internetironi och ”det är ju bara ett skämt hahahah, ägd”. 

För oss som fattar att Rebecka Fallenkvist är en sorglig skam för Sverige.