För en tid sedan skrev jag en krönika om vår möjlighet att överblicka vilka konsekvenser våra handlingar får. Och nu har jag tänkt vidare på det där, lite som uppfinnaren i Lorry ni vet, han som kommer med sin portfölj till Patentverket och plågar en tjänsteman mitt i lunchen med mer eller mindre genomtänkta uppfinningar.
Tanken slog mig när hustrun och jag var i Örebro i lördags. Jag blir alltid lite nedstämd när jag ser shoppingivern lysa upp trötta ansikten. Vad är det folk försöker att kompensera? Går det att byta en trevlig topp mot en kraschad relation? Eller en ny motorsåg mot en taskig barndom? Vad är det vi ska konsumera oss bort ifrån?
Och alla de som tillhandahåller dessa varor? Hur har dom det? Hur bra är varorna för våra kroppar och vår yttre miljö? Jag vet att det finns svanmärkta grejer och andra symboler som ska få oss att greppa rätt grej i hyllorna, men det tycks inte räcka. Därför har jag nu tänkt presentera ett konsekvensanalysverktyg där man enkelt kan avläsa de parametrar man behöver innan man lägger varorna i kundvagnen. Information saknas inte. Allting finns för att vi ska kunna ta reda på det vi behöver innan vi gör våra inköp. Under vilka förhållanden är den tillverkad? Av vad är den tillverkad? Hur är den tillverkad? Vem tjänar på att vi köper den? Det som däremot saknas är förpackningen av informationen, alltså hur man på ett smidigt sätt har den i sin hand precis när man behöver den. Därför har jag nu en idé om ett nytt statligt verk. Det jättestatliga konsekvensanalysverket. Där ska alla varor som säljs i det här landet analyseras utifrån arbetsrättsliga, socioekonomiska och ekologiska parametrar. Vi kan faktiskt förändra sakernas tillstånd genom att välja rätt varor i butiken. Nu sitter vi och väntar på att forskningen ska lösa problemen åt oss. Att det ur rök och dimma ska stiga upp en galen professor som har knäckt koden så att vi kan fortsätta som vanligt. Uppgiften tycks vara att först rädda den fria marknaden och sedan rädda moder jord om vi får tid över.
Min tanke är att varje butik utrustas med en station där man kan avläsa varans streckkod och se all den information som är relevant i sammanhanget. Detta kan sedan leda vidare till ett poängsystem, ju sämre värde desto högre poäng. Förhoppningen är att man ska alstra goda kedjor av händelser i stället för att slentrianmässigt stödja sådant som främjar miljöförstöring och sociala orättvisor.
Man kan i förlängningen av detta införa en ransonering. Du får ett visst antal poäng i månaden. När dessa är utnyttjade får du bara köpa sådant som gynnar kampen mot orättvisor. Möjligen kommer det att främja den svarta marknaden men det finns medel att stoppa en sådan också. Eftersom jag inte är mer än människa, med alla svagheter en sådan är behäftad med, kan jag mycket väl se mig själv i någon mörk tunnel där jag byter ett oekologiskt kålhuvud mot en påse skumtomtar. Brott mot lagens bokstav får man alltid räkna med. Och jag behöver det här verktyget lika mycket som alla andra för att skydda mig mot en alltför lättjefulla existens.
Blir det inte hemskt mycket byråkrati kanske någon undrar? Mycket byråkrati blir det. Men byråkraten är en kämpe. Han och hon är opartiskhetens fotsoldater som i stället för att beväpna sig med en AK4 och sotigt ansikte går till strid med värdegrundsdokument, lagar och portföljer. Byråkraten laddar inte sina vapen med dödande kulor utan med gem, pärmar, tippex och ett oändligt tålamod och viker aldrig undan för den enskildes humanistiska böner. Byråkraten är millimeterrättvisans förkämpe nummer ett.
Jag räknar med att det inom kort kommer att finnas en konsekvensanalysstation i varje butik. Naturligtvis med en liten metallskylt från det jättestatliga konsekvensanalysverket undertecknad av högsta behöriga tjänsteman. Och när sedan någon helt annan person tar åt sig äran för detta system… Minns då var ni läste om det första gången.
