Precis så har det blivit med Rutavdraget. Få orkar längre bry sig. Att köpa en städtjänst är inte kontroversiellt utan helt normalt. För många. Inte för alla.

Utförarna av de hushållsnära tjänsterna köper sällan själva städning. Och fortfarande är andelen Rutanvändare högst i Danderyd och lägst i Kiruna.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Men ändå. Jag tänker att det rätt som det är händer också mig. Behovet är uppenbart. Mitt röriga hem är fullt av lätt oidentifierbara högar och ansenliga mängder dammråttor.

Inte för att en hushållsnära tjänst skulle kunna göra något åt den oreda som yttrar sig i just högar. De är av olika slag. Kläder som ska läggas undan för säsongen, tas i bruk för densamma eller lagas. Böcker som ska hit eller dit. Papper för olika typer av projekt. Tidningar som borde läsas. Leksaker som kanske, kanske inte fortfarande är attraktiva.

Dammråttorna, fettet på lampskärmen och röran i hallen däremot. Där skulle det nog fungera.

Jag har inte gjort det än. Men jag märker hur tidsandan sakta äter sig in också i min själ.

Lyssnade på en av radiokorrespondenterna härförleden. Hon blev helt plötsligt uppgraderad till business class på flyget, sjönk ner i den lite bredare och lite pösigare fåtöljen och väntade på ett glas juice i glas. Det hann inte serveras innan hon fick veta att det nu fanns en ledig plats i ekonomiklassen och att det bara var att masa sig iväg. Men de korta minuterna räckte för att hon skulle se sig som en Annan. En med självklar tillhörighet i den lite finare avdelningen.

Det går snabbt att ta privilegier för givna. Vi gör det ju allihop varenda dag. Vi som har turen att bo just här. Vi tänker inte ens på det storslagna i att ha tak över huvudet, mat på bordet och så mycket kläder att de behöver läggas undan.

Många njuter av sin hushållsnära tjänst som till ett lågt pris skänker glans åt vardagen. I den mån de fortfarande känner skuldkänslor kan de kanske trösta sig med att den senaste forskningen visar att svartarbetet minskat, eller snarare att en stor majoritet numera tycker att svartjobb är omoraliskt.

Fattas bara. 140 miljarder i skattesänkningar (facit från de borgerliga regeringsåren) har visserligen främst gynnat de rika men något har ändå droppat ner på vanliga medelinkomsttagare. Det har blivit svårt att motivera svartjobb med att skatterna är så oförskämt höga. Vilket de inte är. Slå på tv:n valfri kväll och se vilket kaos som råder på akuten. Fundera sen på om det är rimligt att med skattemedel finansiera Danderydsbornas städning av sina egna hem.

Minns min och kamratens förvåning när vi insåg att den kvinna i Sydamerika vi bodde hos inte alls lagat maten som väntade oss när vi kom. Det hade den osynliga tjänsteanden gjort – en kvinna som vår värd uppskattade mycket och betalade en betydligt högre lön än standard. Själv var hon en en progressiv demokratikämpe i sitt land. Men hon gjorde det som förväntades av henne.

Hur de svenska kvinnorna som forskaren Catrin Lundström intervjuade i Singapore  tänkte är svårare att förstå. De var medföljare till sina män, hade alltså själva inget jobb. Ändå hade de hemhjälp. Oftast en inneboende kvinna som fick en mycket, mycket låg lön. När de gick till svenska kyrkans barntimme var deras hembiträden/barnsköterskor med och tog hand om barnen, samtidigt som de själva umgicks i en annan del av lokalen.

Hade det varit möjligt för, säg, 30 år sedan? Tror inte det. Då var tjänarsamhället ännu otänkbart. I dag är det normaliserat.