Vi har blivit med torp. Det är ett från utsidan gulligt rött gammalt torp med vita knutar och glasveranda. Hängrännan på ena sidan hänger ner en bit och verandan skyms av en hög syrenhäck. I änden av häcken går en liten gräsig väg upp förbi en ytterdörr och vidare mot ladan. Man kan se att trappan till verandan är olämplig att gå på och att äppelträdet mittemot behöver beskäras.
Då jag är trädgårdsmänniska så har jag under en hel vår och sommar i en lägenhet saknat någonstans att hålla på och greja. Resultatet blev att jag satte ut en liten annons där jag sökte ett gammalt torp, ruckel eller skjul med en liten trädgård till. Jag fick ett svar. Jag fann precis vad jag letat efter. Ingen el och inget vatten finns på detta ställe, vilket i praktiken innebär att man har råd att ha kvar det oavsett vilken vändning livet tar.
Jag tycker byggnaders historia är lite intressant. Denna plats har inte varit bebodd på flera år. Det är en gammal föräldragård, alltså en plats där människor är födda, har vuxit upp på och har en speciell känslomässig relation till. I detta fall har den funnits inom familjen i tre generationer. Det är en häftig känsla att få förtroendet att få fortsätta förvalta en sådan plats.
Massor av gamla skatter från tidigare ägare ligger kvar och väntar på att upptäckas. Det är historia av högsta kvalitet. Och spännande, man vet aldrig vad man hittar. Många saker har nu tagit sin tillflykt till soptippen, andra sorterats, medan ytterligare andra bara staplats överst i en hög på köksbänken.
Tydligen har där en gång i tiden varit en väldigt välskött trädgård. Nu var där bara ormbunkar och brännässlor så lien som hängde i uthuset kom väl till pass. Jag har i min ungdom varit deltagare på en slå-med-lie-kurs. Riktigt roligt att få arbeta med kroppen igen och efter en stund satt tekniken lika bra som för 15 år sedan. Resultatet var träningsvärk i magen några dagar efteråt och betydligt färre ormbunkar och nässlor. Nu har hela trädgården klippts med gräsklippare och liknar faktiskt en gräsmatta. (Till er nyfikna ska jag berätta att jag hade rätt stor hjälp av en traktor med att grovslå.)
Av någon anledning så har man byggt ihop huset med jordkällaren. Detta är något jag aldrig sett förut. Jag kan förstå den praktiska delen av detta då jag levt flera år utan kylskåp. Man slipper gå ut flera gånger dagligen för att hämta mat. Men om dörren emellan hus och källare är trasig, huset står ouppvärmt och det regnar in i skarven så tillkommer en del nackdelar. Trä lever och transporterar fukt. Det gör inte betong och sten. Träet ruttnar. Jag har funderat och funderat på hur det kommer sig att man valt den bygglösningen då människor förr i tiden var så kloka och hade kunskap om byggande och naturmaterial kvar. Då vi har utsagor från två generationer tillbaks i tiden vet vi att jordkällaren funnits där så länge de kan minnas. Var det kanske så att lösningen fungerar väldigt bra så länge uppvärmning och underhåll sköts?
Jag längtar efter min grensax och sekatör för att kunna beskära krusbärsbuskar, äppelträd och syrénhäcken. Men detta får just nu stå tillbaka en tid, då vi använder den största delen av torptiden till att riva.