En del försökte möta detta med ”Sakliga Argument”, som att ens flyktingstatus alltid är individuellt bedömd och förutsätter en personlig hotbild mot den som beviljas asyl. Vilket inte måste påverkas av landets generella konfliktnivå. Jag följde diskussionerna medan en stark känsla växte i mig av att någon måste våga bryta tystnaden och Säga Sanningen. Någon måste förklara för Ivar att lögnerna haglar omkring honom för att han är farligt nära att förstå det ingen invandrare vill att han ska veta: allt handlar om honom. 

Jag minns hur jag som barn hörde mina föräldrar diskutera om vi skulle flytta tillbaka till Kurdistan. Slutsatsen blev alltid densamma: ja, det är jättekallt här men vem ska irritera Bert Karlsson och Ian Wachtmeister (den tidens inte-rasist-IT-boys) om vi lämnar? Vem kommer att vara en nagel i ögat på svenskarna om vi släpper allt ansvar och åker tillbaka till det ljuvliga paradis vi kommer ifrån? Jag var för liten för att egentligen förstå när jag fick lära mig memorera olika falska berättelser om vårt hemland. Vanföreställda sagor om hur militären brände byar och torterade släktingar med elchocker, hur barn fängslades och hur kurdiska kvinnor kunde smygsteriliseras efter en förlossning.

I själva verket fanns inga problem, mina föräldrar gjorde som så många andra och åkte iväg en dag för att asylshoppa. Det var lika normalt som att gå på bio, både socialt och romantiskt. På somrarna åkte vi tillbaka till hemlandet för att värva hit fler släktingar med samma drömmar om att söndra västvärlden. När vi hade fått hit alla för några år sen slutade jag åka och inför omvärlden förklarade jag det med att jag var rädd för Erdogan eftersom han griper folk i Europa som kränkt honom på minsta sätt. Egentligen är han ju en toppenkille som såklart blir ledsen när folk snackar skit om honom när han är så satans rar. 

I vuxen ålder har jag förstått att alla invandrare gör såhär. Snart var jag medlem i forum, gruppchattar och verkliga invandrargäng där vi alla hjälptes åt att sprida lögner om våra rötter. Visste ni till exempel att Dawit Isaak inte ens finns på riktigt? Att Afghanistan blomstrar som aldrig förr? Att Nordkorea är slutet för att skydda sin utopi från överbelastning? Men inget av vad de här himmelrikena har att erbjuda går upp emot välbehaget av att vara Ivar och många andras orosmoment. Det är svårt att förklara, men det finns en tillfredsställelse i det som inte är av denna värld. 

Kanske sitter det i våldsgenen som vi bär på. Men även om den hindrar även mig från att sluta med det här beteendet tycker jag att Ivar med flera förtjänar att få veta sanningen. Det finns inga problem i världen, bara i Sverige. Och det ÄR invandrarnas fel. 

För övrigt är jag så glad att Greta Thunberg seglat över Atlanten. Inte direkt för miljöns skull utan för att båttrafiken behöver normaliseras så det blir billigare för oss som tycker flyg är en aning obehagligt. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.