Vatten i flytande form, något att ”surfa på”. Vatten som ånga i himlen eller (hos cyberpunkförfattaren William Gibson) som en is att hacka sig igenom. Vårt sätt att prata om nätet präglas av hydrologiska metaforer. Men allt detta leder snarast bort uppmärksamheten från de högst materiella kablar som genomkorsar världshaven.

Nu snackar vi om nätpolitik på dess allra djupaste nivå. Nästan all datatrafik mellan kontinenterna löper över havsbottnen i fiberkablar som drivs av privata företag. Trafiken inkluderar finansiella transaktioner i nivån av triljontals dollar per dag. Kablarna är möjliga att sabotera, i någon mån även att avlyssna. Inte undra på att militärmakter som Kina, Ryssland och Nato lägger stor vikt vid försök att säkra kontroll över det digitala havsdjupet. Obemannade ubåtar som patrullerar havsbottnen lär bli en nyckel.

Rysslands internettrafik passerar till stor del via Östersjön vilket sätter även Sverige i en strategisk position. I efterhand har det blivit allt tydligare att åtkomst till dessa undervattenskablar var det verkliga men outtalade motivet bakom den så kallade FRA-lagen, som trots högljudda protester drevs igenom i riksdagen år 2008. Därmed fick Försvarets radioanstalträtten att avlyssna all datatrafik som passerar Sveriges gränser. Sedan dess har för övrigt Ryssland börjat utforska möjligheterna att dra nya kablar över Arktis. I takt med att isen smälter öppnar sig en ny möjlig konfliktzon.

Något att tänka på för dig som ligger vid en strand i sommar. När du greppar efter telefonen för att kolla om den får nätverk så är uppkopplingen som du söker visserligen trådlös, men bara den allra sista biten av en lång färd. Mätt i mil ligger internet till större del där ute, under den glittrande vattenytan.