BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

För det mesta är det på Gustavsvik som jag simmar. Det gör jag därför att där är bassängen 50 meter och jag slipper vända så ofta. Jag är inte ensam. På Gustavsvik och på de andra kommunala badhusen i staden är det många som går. Motionssimmare som jag, babysim-grupper, vattengymnastik, simskolor, dykkurser och de som bara vill leka i vattnet. Det är alla sorter. Möjligen med undantag för de som har egen bassäng hemma i villan.

Det råder vissa regler i motionsdelen av bassängen. Det är högertrafik och man ska helst inte simma i bredd. Det är ofta folk som struntar i detta. Sakta simmar de tillsammans och pratar. Trevligt för dem och irriterande för andra. Ibland kan någon som egentligen hör hemma på leksidan göra kanonkulan bland motionssimmarna. Då uppstår en stunds förvirring, spott och fräs innan den lugna ordningen är återställd.

– Är det inte tråkigt att simma? frågade en av mina vänner.

– Nej, det är skönt, meditativt. Dessutom bra träning för flertalet av kroppens muskelgrupper.

Och att sätta sig i bastun en stund efteråt är en riktig njutning.

Att gå och simma på badhus är demokratiskt, lika för alla. Jag hoppas att det ska fortsätta så. Om det avsätts några timmar för enbart kvinnor någon gång ibland må vara hänt. Men det vore väldigt synd om det blev mer uppdelat än så. Om problemen med sexuella trakasserier fortsätter, så bör kommunen anställa fler badvakter som kan hålla ordning. De som inte kan uppföra sig kan gott portas. Och om nu kommunens styresmän ändå håller på att diskutera badhusen så kan de väl också införa ett enhetligt abonnemang så att man kan gå på vilket badhus som helst med samma årskort. 

Eftersom jag simmar rätt ofta känner jag igen en del folk. Ja, nu för tiden gör jag det eftersom jag har köpt simglasögon som är slipade. Utan dem är jag nästan blind. Det finns en äldre kvinna, säkert 80+ kanske 90, som ofta är där samma dagar som jag. Hon simmar dubbelt så snabbt och dubbelt så långt som jag. Efteråt skuttar hon upp ur bassängen och spänstar bort mot omklädningsrummet. Det är provocerande. Själv har jag en lite mer hasande stil.

Då och då är det en man som ursprungligen kommer från ett annat land som är där med sin son. Sonen verkar ha en mild psykisk funktionsnedsättning. Båda älskar att simma. Sonen gör förtjusta ljud och ibland tar pappan ut tagen och simmar en halv längd för full kraft. Annars håller de sig nära varandra.

Bastun är den mest demokratiska delen av badhuset. Där är alla nakna (borde vara det i alla fall) och lika. Det uppstår ofta samtal i bastun. Det är politik, jobb, familj, känslor och mycket annat. Man kommer även till tals med folk som har dumma åsikter. En naken rasist i en trång liten bastu är inte särskilt skräckinjagande. Till och med hans åsikter känns avklädda där.

Jag kan inte ha glasögon i bastun. Det leder ibland till pinsamheter. Som när en pratglad politiker som jag är bekant med inledde ett samtal och jag efter en stund var tvungen att fråga vem han var. Det var inte samma glada stämning efter det. 

Men det är ingenting mot den tryckta stämning som uppstod bara ett par veckor senare när jag gjorde om exakt samma sak – med samma person. Men är det demokratiskt så är det.