BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Jag minns hur vår lärare vid flertalet tillfällen försökte övertyga oss om vår svenskhet samtidigt som vi blev påtvingade att läsa svenska som andraspråk. Något som enbart grundade sig utifrån vårt ursprung och inte vår kompetens. Därför blev det naturligt för mig att vid ung ålder identifiera mig mer som somalier. Ett land som jag egentligen aldrig varit i men som jag visste existerade. 

Som tolvåring åkte jag till Somalia för första gången och det var då jag insåg hur svensk jag egentligen var. Åren gick och jag började mer och mer vistas utanför Husbys gator, vilket gjorde att det ständiga ifrågasättandet blev allt tydligare. En fråga som ”vart kommer du ifrån?” blev återkommande och där svaret ”Husby” inte var tillfredsställande. Det ständiga ifrågasättandet har bidragit till att många ifrågasätter sin identitet, är man svensk eller landet som föräldrarna kom ifrån? Jag är en av de som i dag identifierar sig som svensk-somalier.

Som svensk-somalier har jag många gånger stött på motgångar genom åren. Allt ifrån byråkratiska svårigheter till rasism som uttryckt sig i olika former. Under åren har jag varit i kontakt med en del svensk-somalier och på nära håll sett hur diskrimineringen varit ute på arbetsmarknaden, skolor, myndigheter, i de politiska debatterna och på många andra håll. Allt från en mor som jobbar som undersköterska men på grund av sin bakgrund blivit orättvist behandlad, till den ständiga debatten i de politiska rummen som lyft somalier i negativ bemärkelse, inte minst inom dagens ”integrationspolitik”. För att förstå detta sammanhang så måste vi se det utifrån ett större perspektiv.

Enligt rapporten Afrofobi skriven av Mångkulturellt centrum framgår det att den afrosvenska gruppen är den minoritet som är mest utsatt för hatbrott. Sedan 2008, när Brå började föra statistik över detta, har antalet afrofobiska hatbrott ökat med 24 procent. Vidare framgår det att den somaliska gruppen är särskilt utsatt för hatbrott och diskriminering. Rapporten bekräftar den somaliska gruppens utsatthet för både islamofobi och afrofobi. Den oro som många afrosvenskar känner, däribland somalier, är befogad.

Att det finns strukturella byråkratiska svårigheter för rasifierade är ingen hemlighet. Somalia är ett av de länder som Sverige sedan 1991 inte godkänner handlingar ifrån. Det innebär bland annat att äktenskapsbevis, dödsintyg, examensbevis med mera, utfärdade i ett land som Somalia inte godkänns i Sverige. Detta har lett till flertalet konsekvenser och har påverkat många familjer i Sverige. Den strukturella rasismen mot den befolkningen som rasifieras är djupt inrotad i de svenska institutionerna. Ett land som är världsledande i kampen om jämställdhet men i själva verket inte är ett jämställt land. Ett land som legitimerar avfärdandet av somaliska handlingar och därför låter tusentals svenska familjer drabbas, utan några alternativa lösningar.

Trots dessa svårigheter är vi många som dagligen kämpar och organiserar oss för att belysa dessa problem men också för att se till att sätta press på våra makthavare så att de orättvisor som många rasifierade utsätts för upphör.

Det är hög tid att regeringen och övriga partier erkänner detta som ett problem och vidtar åtgärder.