Året när allt som hände i Sverige, i världen och i mitt egna liv på olika sätt borde jämna ut sig. Men ändå inte gjorde det.
Som till exempel detta med att jordens medeltemperatur blev varmare och varmare. Medan intresset för klimatfrågorna blev svalare och svalare.
Det borde jämna ut sig, men det gör det tyvärr inte, tvärtom.
På samma sätt hade vi torka i Östafrika och översvämningar i Halland – det borde jämna ut sig, men det gjorde det verkligen inte.
Själv var jag i Visby under politikerveckan i Almedalen i somras och såg hur rödvinsvänstern och vitvinshögern flöt ihop till rosévinsmitten. Inte konstigt då att vilsna själar sökte sig till bananlikörsfascismen.
Borde jämna ut sig, men det gör det inte.
Och i Almedalen hade alla partiledarna varsin teckentolkare som simultantolkade deras tal, vilket var jättebra. Det dåliga var att Jimmie Åkessons teckentolkare fick så ont i armen av att stå och heila i fyrtio minuter.
Borde jämna ut sig, men det gör det inte.
Flera gånger fick jag höra detta att andra har det sämre som tröst. När Sverigedemokraterna hade 13 procent, hade Dansk Folkeparti 14. Så ha det i åtanke när du svenska sorger granskar – torka aldrig tårar utan danskar.
Borde jämna ut sig, men det gör det inte.
Här hemma i Sverige backade Kristdemokraterna i varje mätning under hela året. ”Vi lever drömmen”, sa partiledningen. ”Vi har alltid strävat bakåt.”
Borde jämna ut sig, men det gör det tyvärr inte för KD.
När jag uppträdde på Feministiskt Forum i Malmö kände jag hur den ekande ensamheten på herrtoaletten gav en liten inblick i den historiska ensamheten för kvinnor i maktposition.
Borde jämna ut sig, men det gör det inte.
Folkpartiet körde på forumet en banderoll med ”feminism utan socialism”. I valrörelsen körde de ”liberalism utan frihet”. Och nu är de ”folkpartiet utan folk”.
Borde jämna ut sig, men det gör det inte.
Reinfeldt, dåvarande statsminister, fick frågan om han var feminist och svarade att han var moderat och att han ”var trygg i den beteckningen”. Kul att någon är trygg i detta land. Synd att det är just han.
Borde jämna ut sig, men det gör det inte.
De stora partierna blev rädda för de små och avfärdade dessa som enfrågepartier.
”Gillar du miljön röstar du på Miljöpartiet, gillar du feminism röstar du på Feministiskt initiativ, gillar du choklad röstar du på Centern.”
Den var dålig, men det var egocentern också, så det borde jämna ut sig.
Jag fick frågan varför jag bara häcklade de makthavande partierna. Det är för att jag alltid levt efter devisen att sparka uppåt. En ska inte slicka uppåt och sparka neråt. Nej, sparka uppåt och möjligen slicka neråt. Sparka inte på den som ligger. Slicka på den som ligger. Ligg med den som slickar.
Borde jämna ut sig men det gör det inte.
Sverigedemokraterna ska varken sparkas eller slickas, de blir kränkta oavsett och får fler röster. Det hjälper inte ens att bjuda på tårta. Det enda sättet att inte kränka dem är om vi röstar på dem. Borde jämna ut sig, men det gör det dessvärre inte.
Ja, det borde jämna ut sig
Ändå känns det inte riktigt jämnt –
Två deppiga saker blir aldrig ett skämt.
Två saker som skenar leder aldrig till ett stopp,
två hopplösheter ger inget hopp,
och att andra haft det sämre nu i höst
är ingen riktigt hållbar tröst.
Nej, om minus plus minus ska bli jämnt och bli en nolla, så krävs det helt bestämt att någon verkligen kan trolla.
Och 2014 var sista året jag bodde i både Malmö och Stockholm, eftersom det inneburit att jag i praktiken bott någonstans mellan Tranås och Mjölby – det är där tågen oftast havererar.
På vintern satt jag på ett tre timmar försenat X2000 och den stackars personalen blev mer och mer ansatta av upprörda passagerare. Till slut är det en väldigt pressad tågmästare som gör ett underbart utrop i högtalarna i Mjölbytrakten. Då säger han på myndig rikssvenska:
”Vi kan inte trolla, jag upprepar; vi kan inte trolla.”
Don’t shoot the messenger.
En av de viktigaste sakerna att hålla i huvudet ett år som 2014.
