"Sundsvall har det härligaste läge. Skogbevuxna majestätiska höjder på tre sidor och vattnet på den fjärde."
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Så börjar Kjellberg sin artikelserie om den stora sågverksstrejken 1879.
Isidor Kjellberg lägger märke till en speciell anda av jämlikhet i Sundsvall, arbetare och så kallat bättre folk rör sig på samma platser, inte minst på ångbåtarna, utan att genera varandra.
"I stadens omedelbara närhet finner man utefter stränderna alla dessa riksbekanta sågverk: vid Indalsälven Heffners, Ortviken, Tunadal, Sund, Vivstavarv, Johannesvik, Gustafsberg m fl., vid Ljungälven: Vapelnäs, Svartvik, Essvik, Nyhamn, Klampenborg m fl." fortsätter Isidor Kjellberg.
Sågverken hade blivit riksbekanta genom Sundsvallsstrejken på försommaren 1879, det var den första stora strejken i Sverige.
Isidor Kjellbergs artikelserie var tillsammans med Ernst Beckmans liknande serie i Stockholms dagblad samma höst det första svenska socialreportaget.
Jag tänker på dem i samband med debatten om skyskrapan vid Stora torget.
För att inte smita från den laddade frågan: nu ska jag tala om vad jag tycker om en skyskrapa vid torget: Om en skyskrapa vid torget tycker jag inte.
Stenstan är en unik miljö. Skyskrapan kan gärna byggas någon annanstans, utanför själva stenstan.
Men det jag mest tänker på nu är det sorgliga i att en del beslutsfattare tycks tro att Sundsvall behöver en extrem byggnad för att "finnas på kartan".
I Stockholm har det ena svindyra byggprojektet efter det andra satt staden på kartan.
Det har inte underlättat stockholmarnas liv.
Det har inte dragit dit turister; Stockholm besöker man för stränderna och fjärdarna, Gamla stan och andra vackra, obombade innerstadskvarter, Skansen och skärgården. Stadshuset vill många se, men knappast Waterfront mitt emot.
Så beslutsfattare i Sundsvall: sträck på er! Sundsvall finns i högsta grad på kartan. Redan 1879 noterar Isidor Kjellberg den "anda av jämlikhet" som i sig bär fröet till det välfärds-Sverige som så småningom ska växa fram. Sågverken var den första storindustrin i Sverige. På "den smala strandremsan mellan bondland och världsmarknad", som Birger Norman uttrycker det, skedde det möte mellan bondesamhället och det moderna Sverige som skulle forma så mycket av den värld vi känner.
Häromdagen stod jag på Norra berget och såg ut över Sundsvalls "härligaste läge". Mycket har förändrats sedan 1879, först och främst stenstan som byggdes efter branden 1888, sedan lager på lager av funkis, miljonprogram och nutid.
I dag ligger inga jättelika timmermagasin på vattnet, och inga bogserbåtar tuffar omkring med jättelika timmersläp. Men havet och bergen består. Sundsvall har det härligaste läge.
Jag har inget emot skyskrapor i sig, och det är bra att det byggs bostäder centralt, i Sundsvall liksom i andra större städer finns ett sug efter att bo i stan.
Men det är inte spektakulära hus som skapar mer folkliv i centrum. Det gör snarare små, billiga lägenheter, vars invånare använder det offentliga rummet mer än den som har en dyr, fin lägenhet.
Något borde också göras för att gynna affärerna i Stenstan. Det är orättvist att de ska konkurrera med Birstas själlösa lador, utslängda på åkermark.
Och det behövs inga spektakulära byggnader för att sätta Sundsvall på kartan.
Sundsvall har en unik stenstad, faktiskt världsunik i sin koncentration av 1890-talshus. Sundsvall har underbar natur "nära dig" och en oerhört fascinerande historia, som sträcker sig ut över hela det moderna Sverige.
