Att vara medveten om allt strul i Sverige i samband med att söka asyl skulle nog få många välja ett annat land. Handläggningstiderna ligger på flera år. Så många år att den asylsökande kan ha börjat anpassa sig positivt. Samtidigt tickar regelverket på. Tydligen tar inte Migrationsverket någon hänsyn till om individen fått arbete , börjat studerat eller träffat en partner. Så är det i vårt fall.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Min finaste Linda från Kenya har på världsrekordtid lärt sig svenska, det tog åtta månader. Sedan kunde hon så mycket svenska att hon gör sig förstådd och kan vårt språk. Hon söker arbete febrilt och har varit på sin första jobbintervju, studerar svenska på kvällarna och går även på Röda korsets svenskundervisning på Åsö gymnasium där hon avancerar.
Nu, mitt i att jag skriver den här krönikan ska Linda träffa en person som behöver assistans. Fantastiskt! Första jobbintervjun gick hon alltså vidare på.
Sådana här fall skrivs det ofta om. Att någon asylsökande gått i skola, fått arbete eller börjat studera, levt här i många år. Då, först då, kommer utvisningen.
Advokaterna som alla får i det läget är oftast nyutbildade och går efter stram mall. Det blir givetvis avslag oavsett hur långt individen kommit in i samhället. Processen går igenom många svåra hinder som språksvårigheter, väntetider och oerhörd byråkrati. Ingen asylsökande utan svenska kontakter klarar detta krångel.
Jag tror att varken Arbetsförmedlingen eller Migrationsverket själva vet vad de håller på med. Så många gånger som vi har varit där och fått olika svar. Den som inte själv varit nära detta förstår inte hur det tar på nerverna för alla, den sökande och alla närstående. Jag som är begåvad och född i Sverige klarar inte heller det. Hur ska då en asylsökande klara detta?
Det är psykisk tortyr av hög klass. Jag ser en bild i mitt sinne. Där står Linda och jag på Arlanda och vinkar av varandra. Det kommer inte jag klara! Vi får heller inte gifta oss så länge hon är asylsökande. Jag får ingen hindersprövning hur vi än försöker med äkthetsintyg på Lindas pass som Migrationsverket har i sitt förvar. Linda mår dåligt och jag mår minst lika dåligt. Kan inte sova och den psykiska terrorn fortsätter. Vi har ju bestämt att ta mot flyktingar. Varför då inte se hur personen utvecklas och hur situationen i Sverige bara pekar rakt upp för den sökande.
Hur gick det då med Lindas första slutliga jobbintervju? Linda med ett halvläkt brutet knä och två kryckor? Linda fick jobbet! Men innan hon drog iväg från Bagis ville hon att jag skulle ta kryckorna, för hon ville inte visa att hon var skadad. Nu när hon ringde mig lät hon lite extra glad i stämman. Linda fick jobbet som personlig assistent. Alla kände sig nöjda! Tänk själv att på din första anställningsintervju gå vidare till en tjänst. När Linda kom tillbaka stod jag vid tuben med hennes kryckor. Det är att vilja! Snacka om styrka. Där ligger vi i lä. Den styrkan hon visar att ta sig till andra sidan jorden för att söka nytt liv, en ny början, slår allt vad jag hört talas om.
