Mej hände det för två år sedan efter att jag skrivit ett harmlöst kåseri i ICA-kuriren. 4 000–5 000 kommentarer på Avpixlat i två omgångar – då lärde jag mej att ”yttrandefriheten” i det organet är rent nordkoreansk. Alla kommentarer som på minsta sätt avviker från SD:s ideologiska linje raderas inom några minuter av den raske moderatorn.

På Flashback dök det upp fantasifulla trådar om hur folk sett mej asfull med en svarting under var arm på barer i Afrika. En SD-riksdagsman angrep mej i månader på sin vitt spridda blogg, etcetera – jag tror att jag förträngt det grövsta och mycket ligger kvar på nätet, förmodligen i evighet, till viss överraskning för skolelever som söker upplysningar för uppsatser om mina böcker ...

Men det funkade som vaccinering – jag skulle aldrig drömma om att sätta nån tilltro till dessa källor numera. Och jag lärde mej en del om faran med hatsajterna som man sällan diskuterar: den som regelbundet läser enbart dem måste få intrycket av att ”alla” tycker likadant och att SD har minst 50 procent sympatisörer, fast inte alla vågat komma ut ännu.

Denna fara gäller förresten även på vänsterns bloggar och medier. Om vi bara läser IRM (Inte rasist men ...) eller Expo tycker vi att fascismens fula tryne är så uppenbart att ”alla” måste inse det. Och vi fattar ingenting av opinionssiffrorna.

Det är därför papperstidningarna är så viktiga, särskilt rikstidningarna, som ännu har viss källkritik och objektivitet kvar, vill man gärna tro. Och det är därför den branta högersvängen i dessa organ är så katastrofal.

Är det en ren slump att den inträffar i GP, Expressen och SvD samtidigt som näringslivet i DN rekommenderar samarbete högerut? Och var ska vi idag hitta en rikstäckande diskussion om faran av att ALLA stora tidningar idag är borgerliga? På Aftonbladets kultursida – tills Bonniers köper även den?

Har ni förresten märkt att det som förut var tabu, reklam på nyhetsplats, numera förekommer ymnigt i form av till exempel bilagor i DN, inledda med en minimal text i grått om att ”Hela denna bilaga är en annons”? Skärpning, DN! Ni borde faktiskt ibland sätta denna text i början av tidningens A-del: ”Hela denna bilaga är en annons för Nato/kärnkraft/svenskt näringsliv” ...

Det är bristen på rikstäckande MP-tidningar som gör att Miljöpartiet kan förtalas hur som helst, Åsa Romsons formuleringar blir till exempel ett värre brott än de 87 miljarderna Vattenfall slarvade bort.

Bristen på socialdemokratiska tidningar gör att S förra året var hänvisade till sina 17 miljoner i partibidrag för att göra sig hörda, medan SD fick 29 miljoner (som de delvis tiggt sej till av okända givare!) och M 30 miljoner, siffror enligt Dagens Industri. Men vem har råd att annonsera i tunnelbanan om att ”Stoppa SD:s tiggeri!”? Och vilka borgerliga tidningar har lust att problematisera frågan?

Vilka krafter drog igång den senaste tidens konstiga diskussion om ”yttrandefrihet”, tror ni? Som om Yttrandefrihet är lika med rätt att annonsera i tunnelbanan, när den idag snarare erinrar om den gamla Hoola Bandoola-texten om ”frihet för den lame att gå vart han vill och den stumme kan bli kejsare, om han bara säger till ...”

Okej, vi blir inte piskade under fotsulorna eller skickade till Sibirien om vi säger förargelseväckande saker offentligt, men redan Heidenstam påpekade att ”Det är skam, det är fläck på Sveriges baner att medborgarrätt heter pengar!”

Idag bör dessa rader lyda ”Det är skam, det är fläck på Sveriges baner att YTTRANDEFRIHET heter pengar”!