Vaknade lite innan Alby. Vi kommer till min port och el loco börja säga att jag ska betala mer. Jag tänker ”ringer min bror”, för jag hade inte mer pengar på mig. När jag tar telefonen så tar han den ifrån mig. Han bara: ”sug av mig”. Jag lutar mig mot honom för att ta tillbaka telefonen. Medan han håller i mig ger han mig en rak höger över vänster kind. Kaos. Han drar mig i håret. Han är på mig. Jag ligger med bakhuvet mot min dörr. Det enda jag tänker på är hur jag ska ta mig därifrån. Jag skriker, kommer på att jag når tutan med fötterna. ”Hoppas att någon hör mig”. Jag tar handen bakom och lyckas öppna dörren. Jag vrider på mig så jag kan krypa ut. Då går han ut medan jag skriker efter hjälp. Han slår mig medan jag ligger ner. 

Som tur är sprang grannarna ut. Polisen kommer. De förhör mig. Taxisnubben pratar med polisen och de börjar ta bilder på honom. Han bara ”hon slog mig”. Till mig säger polisen bara ”du är berusad, gå hem och sov”. Jag sa ”fuck det här, driver ni med mig? Ta åtminstone filmerna från taxin så kan ni se vad som hände”. De sa ”lugn vi fixar allt”. Går hem, väcker min bror och vi åker in till sjukhuset. När jag tar av mig jackan ser jag att min handled är bruten. De ser att jag har blåmärken över hela kroppen, överallt. Jag spenderar hela natten där.

På morgonen ringer jag till polisen. Jag sa ”glöm inte ta videon från taxibilen, för allt spelas in”. Nästa dag ringer jag igen. Vill verkligen ha videon, men de har inte gjort det. Det går en vecka och jag får träffa en psykolog. Får tabletter, citodon och mot ångest och allt. Jag ringer igen och dom bara ”ååhh vi glömde!”. Videon hade hunnit raderas. 

Nu ett år senare tar de upp fallet. Han har gjort en motanmälan. Eftersom han jobbar som taxichaufför så blir det våld mot tjänsteman och enligt honom ville jag ta springnota. ”Du riskerar från sex månaders till fyra års fängelse”, sa polisen. Det känns som att lagen är mer på hans sida. 

Tydligen har taxichauffören varit sjukskriven också. Han har “permanenta skador”. Jag valde att inte sjukskriva mig när jag hade gips för jag var tvungen att jobba. Jag har inte råd att sjukskriva mig, har en son och en lägenhet. Det är bara att bita ihop. 

 Jag vågade inte anmäla för våldtäkt heller. Jag berättade om avsugningen och sa att han låg på mig. Jag kommer ju inte ihåg detaljer om han ville ta av mig byxorna eller inte. Jag ville inte överdriva det hela, fast det redan är en stor grej. Jag har inte tänkt på det. Har försökt blockera allting. 

Det är inte så att jag skäms. Jag känner mig dum. Fast det inte är mitt fel. Men ändå så känner man så. Är besviken på mina vänner, varför lämnade de mig ensam? Tänk ifall han hade skjutsat mig någon annanstans. Vem hade hjälpt mig då? Tänk ifall grannarna inte kommit ut?

Jag måste prata om det. Det är därför jag berättar för dig Emma. Det är säkert inte bara mig det här har hänt. 

Vet inte ens vem man ska vara mest arg på längre.