Nej, Jorden går inte under, hon är seg, vår gamla planet. Däremot finns det allt flera anledningar att ana att just människosläktet kommer att raderas ut. Det går att föreställa sig oss i stilla dödsryckningar, kvävda i våra egna plastspyor, tillsammans med planetens djurliv. Vi kan se framför oss rester av människosläktet klädda i trasor slåss om de sista dropparna vatten, vi segnar ner i nya okända epidemier och flyttar våra hus allt högre längs stränder. Och preppers tycks närmast se fram emot att få låsa in sig med sitt konservlager och utöva prickskytte mot de människopillror som släpar sig förbi utanför bunkrarna. (Varför man nu skulle göra sig besväret att alls leva under sådana omständigheter…)
Förbud mot plastsugrör kommer inte att rädda släktet, sådana påbud är var för sig lika effektiva som att sätta ett Salvekvick på en pestböld. Och det är det väl ingen som tror heller.
Så varför inte börja snacka förnuft redan nu – helst igår?
Åtgärderna som ska rädda också människosläktet måste bli tusen gånger strängare än vad någon vågat föreslå hittills. Inget snack om elbilar – förbjud all privatbilism! Inga planer på att bygga bort bostadsbrist – vi får tränga ihop oss på halva ytan tills vidare, spara energi och utsläpp. Och barn, så många vi önskar? Vem har lovat oss det? Inte ens kinesisk enbarnspolitik förslår. Säg att vi får efterlämna högst ett barn var, och de som inte får några står alltså för en nödvändig sänkning av befolkningsmängden. Gratulera Incels och skänk dem uppblåsbara fruar efter behov. Aborter och dagen efter-piller uppmuntras.
Och förresten kan vi ta en funderare på varifrån föreställning härstammar att alla vill bli så gamla som möjligt! Visst vet ni att det finns gott om gamlingar som känner demensen komma smygande, som ligger dagar i ända i fyllda blöjor och vars vänkrets numera bara är ett ”Abonnemanget har upphört” i telefon? Om det byggdes fräscha, trevliga kliniker där man kunde få en sängplats, en vacker kimono, en överdos av ett behagligt rus, med familjen samlad omkring sej till ett värdigt farväl – hur många tror ni inte skulle boka det alternativet? Grymt? Tja, demensen botar man inte, inte heller artrosen eller den glesnande vänkretsen.
Sedan är det ju alla de här små miljöbesparingarna som inte skulle göra oss det minsta olyckliga. Inte har man så mycket roligare om man blir full tillsammans med okänd tysk turist i Thailand än man har med grannar på egen balkong? En digital maskinpark som fjättrar oss vid eget skrivbord, bjuder den oss större ”lycka” och trivsel än att umgås med, rentav ha, vänner att leka, prata, dansa, kela med (strömlöst och kravlöst och utan utsläpp)? Raveparty eller spontandans på gården? Roligare att beställa kläder, nytillverkade av nutida slavarbetare och fraktade fram och tillbaka över jorden, än att göra superfynd i vintagebutiken eller på bakluckeloppis? (Ja, kanske, men vi tjänar en ocean dricksvatten på att inte tillverka alla de kläder vi inte behöver.)
Om sedan demokratin står pall inför kapitalets vansinniga maktanspråk och excesser så kan ”vi” kanske införa allmän arbetsplikt av överlevnadsskäl (med ”vi” föreställer jag mig ett slags universell regering av vetenskapspersoner och Wangari Matthei/Gretor och Nelson Mandelas). Låt oss säga att en kortare tidrymd i veckan avsätts för att obligatoriskt och gratis rensa stränder och diken, sopsortera, jobba som cykeltaxi, rensa växtplatser, odla, och inte minst reparera allt som kan lagas (sådana stora reparations- och begagnat-lador fanns i före detta sovjetstater där det var ont om kapitalvaror, men de försvann när västerländskt slöseri kom med ”frihet”, har man berättat för mig). Apropå detta, inför hårda sanktioner mot de många formerna av ”planned obsolecence”, det vill säga inbyggd varuförslitning.
Och det första vi måste ta itu med är våra inbitna, sinnesvaga föreställningar om manligt och kvinnligt. Hela överlevnadsprocessen är en fråga om strid mellan könsbeteenden, det räcker med att se Trump, Johnson och Bolsonaro och flockarna av vita äldre män som regerar världen på dess väg mot förintelsen. Vi må forska om maktlystnaden, girigheten och den totala självgodheten faktiskt är knuten till dubbel x-kromosom (osannolikt) och sedan påbörja det mödosamma arbetet med att lyfta fram tillräckligt kunniga och rasande gummor som kan ta itu med saken.
