Om jag använder ordet invandrare, vad frammanar det för bild i ditt sinne? Ifall du inte råkar vara en själv så är det mycket möjligt att du ser någon som ser ut ungefär som jag gör. En person med ursprung i Mellanöstern, med svart hår och kanske ett skägg till. Inte helt osannolikt tänker du på någon obekant kultur eller en religiös muslim. Helst ska man bo i en förort, och då menar jag inte Täby. Bilden av invandraren har alltid varit väldigt generaliserande och statisk, med fokus på utanförskap och fattigdom. För någon som jag är den bilden, om ni ursäktar ordvalet, främmande. Majoritetsbefolkningen måste uppdatera sin uppfattning om vilka vi är.
På många sätt uppfyller jag bilden av ”invandraren”. Jag kom hit som flykting från Mellanöstern, jag växte upp under skrala förhållanden och för att verkligen pricka stereotypen så körde min pappa taxi. På andra sätt stämmer den inte alls in på mig och min familj. Vi bodde aldrig i någon förort, om man nu ska vara vänligt sinnad mot min hemstad Eskilstuna. Vi har alltid varit sekulära och frågor som jämställdhet och jämlikhet har mina föräldrar varit nära att offra sina liv för, bokstavligen. Värderingar många som saknar min bakgrund gärna stoltserar med att de bär, men sällan behöver efterleva, samtidigt som de kräver bevis från oss.
Bilden som den fattiga och utsatta stämmer inte särskilt väl heller. Den var sann en gång i tiden. Taxin min pappa körde blev till en bil han ägde och företaget fortsatte växa. Klassresan var ett faktum för min familj och för mig också. Visserligen bestod mitt inträde på arbetsmarknaden och vuxenlivet av åtta långa år av tillfälliga och osäkra anställningar, men jag kan nog inte kallas annat än bekväm medelklass i dag.
Mina yngre bröder kommer aldrig känna igen sig i stereotypen som verkar vara så vanlig hos majoritetsbefolkningen. Inte nog med att de växte upp under goda förhållanden och är födda i Sverige, de har också så kallade svenskklingande namn. Jag antar att mina föräldrar helt enkelt tröttnade på alla svårigheter jag hade på grund av mitt. Kan man inte komma åt bortsorteringen av utlandsfödda på arbets- och bostadsmarknaden på grund av våra namn så får man åtgärda det man kommer åt.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
När politiker, makthavare och andra tyckare pratar om invandrare så görs det för det mesta i två termer. Antingen som utsatta och förtryckta, eller som ekonomiska vinstmaskiner som har existensberättigande som resurser för Sverige. Vad ska man göra om man inte känner igen sig i någon av de beskrivningarna?
Förstå mig rätt nu, jag förnekar inte att strukturell diskriminering av utlandsfödda förekommer. Inte heller är jag blind för de orättvisor vi möter på daglig basis. Allt det är jag smärtsamt medveten om. Men vi känner oss inte som några förlorare. Vi är inte alltid offer som passar in i stereotypen. Vi brukar säga att vi måste jobba dubbelt så hårt för att nå hälften så långt. Det här handlar helt enkelt om att vi vill ha betalt för mödan.
Nyligen publicerades en studie från Linnéuniversitet som visade att flyktingar som kom till Sverige från Bosnien för 20 år sedan i stort sett är i lika hög sysselsättningsgrad som svenskfödda. De kom inte hit när Sverige var som starkast och bemöttes knappast på det bästa sättet. Men i dag har de uppnått en nivå av integration som med alla mått kan kallas en framgångssaga. Detta trots rasism och diskrimineringen den medför.
Om vi verkligen vill uppnå en god integration av personer med utländsk bakgrund så måste det till mer än att ställa krav på dem som vill in i samhället. Integration förutsätter också att vi som redan är inne anstränger oss. Mest av alla gäller detta majoritetsbefolkningen. En teori om varför människorna från Bosnien klarat sig så väl är nämligen att de sågs som européer och därmed inte blev bortsorterade lika lätt när de sökte jobb eller bostad.
En del i det hela måste vara att se att vi med utländsk bakgrund som bor i Sverige, alla två miljoner av oss, är precis lika olika varandra som majoritetsbefolkningen är. Visst har vi några fundamentala saker gemensamt, vi möter i större grad på diskriminering och fattigdom, men snälla sluta behandla oss som att det är det enda som utmärker och definierar oss.
Vi är inte enbart rasismen vi utsätts för, lika lite som vi är vår mörkare hy- och hudfärg. Det måste finnas ett alternativ för oss med utländsk bakgrund som är som människor är mest, någonstans mellan gatan och Zlatan.
