Det är en het potatis just nu om det ska räknas poäng eller inte inom ungdomsidrotten. Både fotbollförbundet och hockeyförbundet förespråkar nu att det inte ska räknas poäng innan barnen är 13 år gamla. Det är i mina ögon helt fel väg att gå. Det är inte barnens fel att föräldrar och vissa ungdomstränare beter sig som psykopater. Ungar kommer alltid att räkna poäng oavsett, så där blir det ingen effekt alls. Ungarna har koll. Det dessa förbund måste ta tag i är såklart föräldrar och vissa tränare. Föräldrar, som med alla medel försöker driva sina barn till en proffstillvaro som ger dessa föräldrar stora pengar och en enorm status i dagens egoistiska samhälle. Tränare, som i ungefär samma syfte vill göra karriär med tvivelaktiga metoder. Musik ska byggas utav glädje sjöng Lill Lindfors en gång. Idrott, och framför allt ungdomsidrott, ska också byggas utav glädje. Vi har i dag ett betygssytem i skolan som knäcker elever i tidig ålder, vi har i dag en utslagning inom ungdomsidrotten som knäcker samma elever en gång till. Vi är på väg att knäcka våra idrottande barn innan de fyllt femton år!
Vi inom idrottsförbunden måste börja ta tag i föräldrafrågan på allvar nu, det går inte för föreningar eller till exempel tv-puckslag att blunda för vissa åsikter bara för att det finns pengar att hämta till verksamheten (”jaja, vi kan stå ut med den förälderns åsikter, han sponsrar ju laget”). Jag tror även att det blundas inom de olika förbunden, det här är en fråga som ingen egentligen vill ta tag i. Man tar hellre halvdana beslut som att sluta räkna poäng för barn upp till tretton år. Man liksom petar lite i det, tar inte tag. Vill vi ha vinnare inom svensk idrott i framtiden, då kan vi inte ta ifrån dem det allra viktigaste – tävlandet. Det är trots allt tävlandet det går ut på. I idrotten, i livet och överallt i samhället.