En organisation som fortfarande driver en typ av moraliskt värderingsarbete har val om två veckor. Organisationen heter Svenska kyrkan och är en av Sveriges största med sitt medlemsantal på fem miljoner. Men i detta val är det enbart 12,8 procent som röstar. På så vis skapas ett guldläge för dem som vill få inflytande över en av det svenska samhällets stora moraliska kompasser. Och det finns ett parti som tänker utnyttja detta väldigt låga väljarantal. Sverigedemokraterna.

Och att skaffa sig makt genom att få inflytande över folks tro och religion, det är ett genialt knep och en del av en större strategi för att ta mer plats i samhället, i regering och i riksdag. Enkel matematik.

Så budskapet med denna text är enkelt: du som är medlem i Svenska kyrkan – använd din rättighet (eller se det som en skyldighet för den delen) att rösta den 17 september.

Det är enkelt att ignorera kyrkovalet med argumentet att ingen längre är troende, inte har väl kyrkan någon makt nu för tiden. Men det är inte riktigt hela sanningen.

För jag tror att vi skjuter oss i foten när vi stoltserar med att Sverige är ett sekulariserat land. Sverige är djupt präglat av kristendomen och mycket av det som kallas ”svensk kultur” kommer från en kristen tradition. Ett kulturarv helt enkelt, utan att värdera det mer än så. Och just i dag har vi också en kyrka som ofta modigt väljer att använda sitt 2 000-åriga kulturarv för att bedriva tro på ett samhälleligt plan. Svenska kyrkan är och har varit en av de största organisationerna som arbetar och välkomnar nyanlända in i samhället. När staten misslyckats med sitt uppdrag har kyrkan funnits där med språkundervisning, sina vinterkläder och mötesplatser.

Egentligen ids jag inte riktigt vråla ut följande svada, men kanske behövs det göras igen.

Som uppvuxen i en familj där far, farfar, farfars far och farmors far är präster och där min mamma är diakon känner jag att jag har mandat att skriva följande rader: alla har rätt att delta i Svenska kyrkans verksamhet. Det är en öppen plats. Men kyrkans värderingar, som grundar sig i den lilla flyktingpojken som satte en hel regim i skräck, går på alla sätt och vis emot en nationalistisk och rasistisk politik.

Det är bedrövligt att ett fascistiskt parti kan få för sig att det – citat – ska ”ta över” Svenska kyrkan. Som har företrädare som säger att kyrkan ”bryter mot svensk lag genom att skydda brottslingar”. Alltså skyddar papperslösa. Kyrkan har sedan urminnes tider varit en fredad plats dit människor sökt skydd, något som också har accepterats av polisiära myndigheter. Som vid Alsike kloster i Uppland till exempel, där de modiga systrarna i många år har gömt papperslösa familjer. I sann kristen tradition. Och inte är detta handlingar som är specifikt kopplat till en höger- och vänsterskala, mina farföräldrar har gömt flyktingar i sommarstugan, och vad jag vet röstar de på Kristdemokraterna.

Svenska kyrkan är en maktfaktor i vårt samhälle och i synnerhet när det kommer till mjuka frågor kring liv, tro och relationer. Sverigedemokraterna vill inte se homoäktenskap i kyrkan. Till exempel. Och naturligtvis vill inte SD att kyrkan ska fortsätta sitt engagemang inom flyktingfrågor. Får SD mer makt inom kyrkan kan det därför få bedrövliga konsekvenser, även för det sekulära samhället.

Vi har alltså en progressiv kyrka som följer sin samtid och dess problem, men vi har ett parti som mobiliserar för att utnyttja det låga valdeltagandet och som vill göra kyrkan till en konservativ maktfaktor. Är det då dags att greppa tag i den kollektiva moralen och som medlem i denna enorma organisation gå och rösta? Jo tack, så är det. Efter att du röstat – unna dig en kopp kaffe och en bakelse och en dunk i ryggen. För det är ju kul med demokrati.